Den första delen av Erik Thedéens sommarprat, där han går igenom processen i att fatta de uppmärksammade räntebeslut som riksbanken ansvarar för, är torr. Alltså knastertorr, nästan så att det börjar uppstå små sprickor i huden bara av att lyssna.
Thedéen konstaterar att han och kollegorna förvisso har makten att påverka människors liv men att det inte är något de tänker på. Nej, räntan är ett hantverk och riksbankschefens uppdrag snarare att entusiasmera experter och överbrygga hierarkier genom öppen diskussion.
Vem?
Erik Thedéen är 61 år och ursprungligen från Spånga. Han har tre bröder (varav en tvillingbror) och är barn till domaren och chefsrådmannen Ulla Ljunggren-Thedéen och Torbjörn Thedéen, professor i matematisk statistik.
Han är sedan 1 januari 2023 chef för Sveriges riksbank. Dessförinnan var han generaldirektör för Finansinspektionen.
Jag hinner pliktskyldigt tänka att det här också har ett värde, att det finns många som uppskattar resonemang om gott chefskap och möteskultur, när Erik Thedéen plötsligt byter ton.
Han tar med oss till barndomen och beskriver föräldrarnas olikheter och styrkor. Det är riktigt fint. När riksbankschefen lyfter blicken från räntorna gjuts liv in i sommarpratet. Det kanske är något kontraintuitivt att det område där Thedéen har mest makt och insyn också är det minst pulserande, men i själva verket är det logiskt.
Som riksbankschef behöver han väga sina ord på guldvåg. Allt kan få politiska konsekvenser och påverka landets ekonomi. Det fascinerande är att ju längre programmet går, desto mer börjar åsikterna ändå sippra ut, både om global säkerhetspolitik och nationella angelägenheter.
Bankerna är exempelvis oärliga när de säger att låga sparräntor säkrar den finansiella stabiliteten (det är för att de vill tjäna pengar) och Leif Östlings klassiska skattefråga ”vad fan får jag för pengarna?” besvaras genom en hyllning till skattefinansierade demokratiska institutioner.
Är avsaknaden av maximer verkligen detsamma som avsaknaden av åsikter?
Hur går då detta ihop? Jo Thedéen försöker runda åsiktsdilemmat genom en resonerande mittenväg. Det är en hållning som funnits med från barndomshemmet där modern och fadern ofta tyckt olika, men också återkommer på Riksbanken där konträra åsikter inte bara uppmuntras, utan rent av rollspelas fram för att undvika ”tunnelseende”.
Myndighetschefen kan alltså i ett andetag hävda att ekonomisk krigföring gentemot Ryssland är en självklarhet, eftersom han i nästa frågar hur vi i Sverige skulle klara av det om USA började använda sina ekonomiska muskler som påtryckningsmedel mot oss.
Frågan man lämnas med är om avsaknaden av maximer verkligen är detsamma som avsaknaden av åsikter? Är en jämkad mittenväg verkligen positionslös? Svaret, ja det överlåter jag på bästa riksbankschefsmanér, till er.
Sommarpratare 27 juni:
Dragomir Mrsic, skådespelare
