Karel Capek (1890 – 1938) var tjeckisk science ficiton-författare verksam i mellankrigstiden. Capek var den som först använde ordet "robot". "Robota" betyder trälarbete på tjeckiska.
Karel Capek (1890 – 1938) var tjeckisk science ficiton-författare verksam i mellankrigstiden. Capek var den som först använde ordet "robot". "Robota" betyder trälarbete på tjeckiska. Bild: okänd

Recension: "Salamanderkriget" av Karel Čapek

Den tjeckiska klassikern "Salamanderkriget" är en provkarta på formgrepp; äventyrsroman, journalistik, insändare och vetenskapslingo. Maria Edström har läst en klassiker där så väl nazism som stalinism och rovgirig kapitalism får sina slängar.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS

Om inte herr Povondra, portvakt hos finansmannen G H Bondy hade släppt in Kapten Van Toch så allt blivit annorlunda. Kaptenen som med sin ångare Kadong Bandoeng stött på den lilla ön Tana Ma väster om Sumatra och därstädes upptäckt ett slags mycket speciella vattenödlor, stora salamandrar, vilka besutto en enastående förmåga att samla ihop pärlor som de utan prut lämnar ifrån sig. Naturligtvis får kaptenen direktör Bondy att se lönsamma möjligheter i att exploatera salamandrarna och så rullar allt igång.

LÄS MER:Nattsida är infernaliskt suggestiv

Karel Čapek är en tjeckisk, måhända lite bortglömd mellankrigsförfattare, som under sin korta livstid på 48 år hann göra stor succé med sina romaner och pjäser, ofta skrivna tillsammans med brodern Josef. Som pjäsen ”R.U.R” där ordet och fenomenet robot – efter det tjeckiska robota ”arbeta, arbetare” för första gången introduceras. Čapek dog deprimerad över sakernas tillstånd i lunginflammation 1938 och slapp därmed att dela broderns öde: deportation och död i nazisternas läger Bergen-Belsen.

ANNONS

Čapek har en helt underbar satirisk science-fiction-ådra och, vilket inte inte är så vanligt i sf-genren, är stilistiskt säker. Inte minst har han en parodierande förmåga som han ger många prov på i ”Salamanderkriget” som kom ut 1936. Boken är en provkarta över formgrepp; äventyrsroman, journalistik, insändare, vetenskapslingo. Allt klipper herr Povondra ut och sparar, besatt som han är av salamandrarnas öde.

Trots Čapeks alltid lätt spefulla och ironiska ton finns hela tiden ett allvar och han utvinner så mycket ur sin sagoaktiga framställning av salamandrarna. Först hyser man en fascination och exotiserar detta djur som kan läras att tala och läsa som en enklare kvällstidning och som har egna riter där en Storsalamander tillbes. Men strax börjar man utnyttja varelserna grovt, ofta närmast brottsligt, varpå följer protester och nya debatter. Ska djuren uppfostras, få rättigheter, avskiljas från människan, vördas, utrotas? Salamanderfrågan som den till slut kallas.

Att nazism och stalinism adresseras av Čapek är solklart, men en rovgirig kapitalism får också sina slängar och fascismens rötter i kolonialismens tankefigur görs skarpt tydliga. En nutida läsare kan också se ett slags naturens hämnd för en utveckling som gått överstyr.

Se där en klassiker för alla tider.

ANNONS