När hon stod på toppen porträtterades Elizabeth Holmes som en ny Bill Gates eller Steve Jobs, som ett ungt underbarn som skulle förnya hälsovården med sitt techföretag Theranos. Trots att hon inte ens gått ut college och än mindre hade någon medicinutbildning lyckades hon på bara några år bygga upp en verksamhet som värderades till nio miljarder dollar och som lockade investerare från hela USA. Med ett nytt, enkelt och revolutionerande diagnossystem lovade hon att en droppe blod skulle räcka för att identifiera en lång rad sjukdomar.
LÄS MER:"En manipulativ kvinna som lyckats dupera välkända äldre män"
Det fanns bara ett problem – allt var fejk. Diagnossystemet, som hela företaget var uppbyggt kring, fanns inte i verkligheten. Det enda som Elizabeth Holmes och hennes medarbetare lyckades åstadkomma var prototyper som aldrig fungerade som det var tänkt. Ändå gick de ut på marknaden med en ”färdig” produkt.
En av de anställda skulle senare beskriva företaget med en träffande bild: ”Theranos fungerade ungefär som om man försökte bygga en buss samtidigt som man kör den. Någon skulle komma att dö.”
I ”Ont blod – Hemligheter och lögner i Silicon Valley” berättar John Carreyrou, medicinreporter på The Wall Street Journal och den som avslöjade bluffen, hela historien om Elizabeth Holmes och Theranos uppgång och fall. Jag läser med ögon stora som tefat. ”Ont blod” är ett urstarkt reportage om makt, pengar och äregirighet. Framför allt blir jag fascinerad av porträttet av Elizabeth Holmes. Hon är en skrupelfri dubbelgångare, en verklighetens dr Jekyll och mr Hyde.
Utåt framstår hon hela tiden som en älskvärd och genialisk entreprenör som brinner för att förbättra vården och skapa något bestående för mänskligheten. Inåt, mot anställda som tappar tron när de inser att saker och ting inte står rätt till på företaget, är hon en kallhamrad hämnare, en ondsint och på gränsen till galen despot som är beredd att göra nästan vad som helst för att tysta intern opposition. Tillsammans med sin sambo, den tjugo år äldre Sunny Balwani, driver hon Theranos som ett medeltida kungarike, hundraprocentig lojalitet mot ledningen är det enda som räknas.
Tillsammans med sin sambo, den tjugo år äldre Sunny Balwani, driver hon Theranos som ett medeltida kungarike.
John Carreyrou skriver utan att moralisera. Han återberättar rakt och konkret. Scen för scen bygger han upp sin berättelse, nästan som en thriller. När han är som bäst finns en påtaglig närvaro i texten som förflyttar mig rakt in i den skräckfyllda arbetskulturen på Theranos.
Egentligen lider det här reportaget bara av ett enda problem: persongalleriet är så omfattande att jag gång på gång tappar bort mig. Nästan vartenda kapitel introducerar en ny figur som på ett eller annat sätt har betydelse för utvecklingen, ibland bara marginellt. John Carreyrou har uppenbarligen känt ett stort behov av att redovisa alla detaljer och alla sagesmän i denna story. Ibland blir det rent tröttsamt, som om han noggrant vill visa upp vilken oerhört duktig fältarbetare han är.
LÄS MER:Kampen om framtiden har bara börjat
Men det är lätt att förlåta honom. På det stora hela är ”Ont blod” ett reportage som gör vad det utlovar: berättar en konkret historia som i sig själv rymmer en större bild av samhället, eller åtminstone av den amerikanska tech-kapitalismens allt bisarrare värld. För visst drar Elizabeth Holmes och hennes sambo Sunny Balwani genom Silicon Valley som två fullblodspsykopater, men det är ändå omgivningens respons som möjliggör deras miljardsvindel. John Carreyrous reportage pekar mot den osunda genikult och den närmast oändliga girighet som numera frodas i skuggan av Microsoft, Apple, Google och Facebook.
