Nina Morby: Recension: ”Min hand i min” av Atefeh Sebdani

Fem år gammal sattes Atefeh Sebdani från Iran på en buss med sina småbröder. De hamnade i Göteborg och växte upp i en Mujahedinansluten familj. Hennes självbiografi är ofattbart mörk – men också mycket läsvärd, tycker GP:s Nina Morby.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

“Hela min barndom trodde jag att ordet död var likställt med ordet martyr på persiska”, skriver Atefeh Sebdani i sin självbiografi “Min hand i min”, som sticker ut i det stora utbud av jag-litteratur som dominerar svensk samtidsprosa. Läsaren blir snart varse vad boken inte är: nämligen ännu en autofiktiv skildring av medelklassens tristess och existentiella leda.

Sebdanis berättelse börjar i Iran, några år efter den islamiska revolutionen 1979. Mullorna har störtat monarkin och infört en auktoritär, islamistisk republik med låg tolerans för oliktänkande. Hennes föräldrar är anslutna till Folkets Mujahedin, den marxistisk-islamistiska oppositionsgrupp som önskar ett sekulariserat och demokratiskt Iran vars liv ständigt hotas av mullornas våldskapital. Pappan är övertygad om att kampen för Mujahedin är det enda rätta, mamman är politiskt ointresserad men har inget annat val.

ANNONS

I tron om att det är det bästa för Atefeh sätter mamman henne och de yngre bröderna på en buss med okänd destination. Efter många plågsamma dagar och nätter hamnar de till slut i Göteborg, hos en annan Mujahedin-ansluten familj som driver kampen från Sverige. Atefeh ombeds kalla de vuxna för mamma och pappa, och de andra barnen för syskon. Själv har hon, fem år gammal, redan axlat rollen som förälder till sina småbröder.

Det står klart redan från början att Sebdanis självbiografi gömmer ett mörker, men riktigt hur mörkt det är går först inte att föreställa sig. Åren som följer efter ankomsten till Sverige är en kamp för att passa in och för att hålla sig över ytan. Atefehs fostermamma tvingar henne att göra hushållssysslor samtidigt som hon underkänner hela hennes existens. Under middagarna ber hon familjen att öppet vädra vad de stör sig på med Atefeh, som förbryllas över hur det hela går ihop med Mujahedins feministiska ideologi.

Ytterst är “Min hand i din” en berättelse om författarens egen uppväxt, men genom den framträder också bilden av 1980-talets Göteborg, så som det kunde se ut ur en invandrad flickas ögon.

Än värre är dock fosterpappans ständiga övertramp, hans sexuella trakasserier, relationen hon sedan tvingas in i med sin fosterbror. Hon känner sig som “En kropp som bara existerade. En kropp som lydde under den andra kroppen i rummet. En kropp som var en piga. Ett besvär. En kropp att ha sex med”. Uppgiven tar hon fram ett rakblad i duschen, redo att avsluta sitt liv. Så minns hon löftet hon gav sin mamma: att ta hand om sina yngre bröder.

ANNONS

Ytterst är “Min hand i din” en berättelse om författarens egen uppväxt, men genom den framträder också bilden av 1980-talets Göteborg, så som det kunde se ut ur en invandrad flickas ögon.

Trots allt mörker är boken behaglig att få befinna sig i, tack vare författarens följsamma språk. Atefeh Sebdani, som till vardags jobbar som ingenjör och föreläsare, skriver sakligt och med en tydlig framåtrörelse där varje mening är omsorgsfullt formulerad.

Här och var varvas berättelsen med kursiverade, kortare och mer poetiskt skrivna texter som liknar dagboksutdrag. Där skriver Sebdani om längtan efter mamman, om minnena från de första åren i Iran och Irak. Som läsare blir man girig efter dessa små utdrag, som erbjuder ännu ett lager närmare författarens innersta kärna. De hade kunnat vara fler.

Men det är en parentes. Överlag är “Min hand i min” en mycket läsvärd självbiografi som ger insyn i hur det är att fly från ett land och växa upp i ett annat, och vad det innebär att vara kvinna i en miljö där det manliga begäret styr.

Läsningen är som att välkomnas in i ett flickrum, att få ta del av författarens många hemligheter, och att vaggas in i övertygelsen om att det mesta, till slut, kommer att bli bra.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Sluta kalla allt för kvinnohat

LÄS MER:Recension: ”Barbie” av Greta Gerwig

LÄS MER:I Sverige blev jag fri från mullornas kvinnohat

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS