Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Recension: ”Kapitalet och ideologin” av Thomas Piketty

Nu finns Thomas Pikettys ”Kapitalet och ideologin” på svenska. Mattias Hagberg läser en omfattande uppgörelse med den skenande ojämlikheten.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Sakprosa

Thomas Piketty

Kapitalet och ideologin

Mondial

Översättning: Öyvind Vågen

Jag läste Thomas Pikettys förra – den internationellt uppmärksammade ”Kapitalet i det tjugoförsta århundradet” – med viss besvikelse. Efter en briljant och nydanande analys av den samtida ojämlikheten landade han i en tämligen tam slutsats. Allt han förmådde erbjuda som svar på den skenande kapital- och maktkoncentrationen, som han så skickligt belyst, var en låg internationell skatt på finansiella transaktioner. Det kändes som att han ryggade tillbaka inför sina egna forskningsresultat, som om att han fegade ur när det verkligen gällde.

När han förra året kom med ”Capital et idéologie” var tonen en helt annan. Kanske kan man säga att Thomas Piketty hade radikaliserats; att han äntligen vågade ta de fulla konsekvenserna av sin egen forskning och säga som det var; att den globala ekonomin var i behov av ett omfattande kirurgiskt ingrepp, en ny politisk giv.

Nu finns ”Capital et idéologie” på svenska i elegant översättning av Öyvind Vågen och det är enkelt att vara tacksam. Detta är nämligen en skrift som kan blåsa liv i det politiska samtalet – långt bortom de dagsaktuella trätoämnena och de senaste twitterbråken – även om det finns en del att invända mot analysen. Själv ryggar jag tillbaka inför de närmast megalomaniska anspråken. Thomas Piketty verkar vilja greppa allt, från jordbruksreformer i Indien till svensk skattepolitik. Ramen för framställningen är global och tidsrymden ett halvt millennium. Omfånget är gigantiskt. ”Kapitalet och ideologin” är en text som väller ut över 1100 tättryckta sidor, tryfferade med hundratals diagram.

Detta är, med andra ord, ett något överambitiöst projekt, som gång på gång håller på att rasa samman under sin egen tyngd. Thomas Piketty hade utan problem kunnat dra ner på målsättningen utan att förlora i stringens. Han hade förmodligen varit mer övertygande om han begränsat sig till de områden där han själv är expert, det vill säga till Frankrike och övriga Europa, i stället för att dra in hela världen. Det är ändå Europa som är hans ständigt återkommande fokus.

Även Thomas Pikettys grundläggande tes – att samhällen först och främst är ideologiska konstruktioner – svajar betänkligt. Jag menar, varför inte hålla sig till den gamla historiska sanningen att alla samhällen byggs upp genom komplicerade samspel mellan allt från ekologi och teknik till politik och kultur? Jag tror inte en sådan ansats hade förändrat någon av hans slutsatser i grunden. Bara förfinat analysen.

Problemen är alltså många, men ändå lätta att förlåta. ”Kapitalet och ideologin” är en rik bok som aktiverar det historiska perspektivet och sätter tanken i rörelse. Dessutom förvånansvärt lättläst. Trots det grandiosa omfånget rasar jag genom texten på några få dagar. Jag läser med stor aptit.

En sorts uppdaterad socialdemokrati

Thomas Pikettys undersökning borde oroa oss alla. Med avstamp i medeltidens ståndssamhälle beskriver han hur ojämlikheten utvecklats fram till dagens hyperkapitalistiska samtid. Det är, för att uttrycka det milt, ingen vacker historia. Med undantag för några få decennier efter andra världskriget har världens samhällen alltid graviterat mot ökad ojämlikhet. Just nu befinner vi oss i en situation där klyftorna växer explosionsartat och där makten i världen håller på att samlas hos en liten grupp plutokrater.

Men, och detta är Thomas Pikettys viktigaste poäng, ojämlikheten är aldrig naturgiven. Det finns inga tvingande ekonomiska lagar. Tvärtom. Till syvende och sist är ekonomiska klyftor och ojämn maktfördelning alltid en fråga om politiska val. Vill vi, så kan vi förändra våra samhällen. Och det borde vi vilja. Få mellanmänskliga förhållanden är så destruktiva som just orättvisor. Där ojämlikheten växer sjunker livskvalitet och produktivitet närmast konsekvent. Klyftor underblåser allt från kriminalitet till sociala motsättningar.

Thomas Pikettys svar på denna destruktiva utveckling är en sorts uppdaterad socialdemokrati, eller snarare ett slags modern reformistisk socialism. De sista trehundra sidorna av ”Kapitalet och ideologin” är en pamflett som propagerar för ett politiskt program som mest liknar svensk socialdemokrati vid mitten av åttiotalet, men med internationell prägel. Thomas Piketty vill se en omfattande omfördelning av makt och resurser i global skala. Han pläderar övertygande för internationella progressiva skatter, för nya former av kollektivt ägande och för utökat medbestämmande inom näringslivet.

”Kapitalet och ideologin” har sina uppenbara brister, men till slut får den mig att tro på politiken och på möjligheten att vrida världen i en bättre riktning. Och det kan inte vara något annat än ett gott betyg.

Missa inga recensioner från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra litteraturrecensioner direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Litteraturrecension. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.