I somras var vi extra försiktiga när ett bi hade förirrat sig in i sommarhuset. Varsamt föste vi ut det i trädgården, där en tom gammal bikupa står i förfall. För några år sen hade vi varit brutalare. I dag vet vi bättre vilken betydelse bina har för det ekosystem vi så besinningslöst rubbar i utvecklingens namn. Dagens monokultur, jordbrukets bekämpningsmedel, kraven på lönsamhet är några av de värsta hoten mot dessa flitiga små varelser som flyger från blomma till blomma och därmed ger fortsatt liv åt vår planet.
LÄS MER:Recension: "Binas hemliga liv" – Thor Hanson
Biet är våra dagars kanariefåglar, skriver Lotte Möller i sin bok ”Bin och människor” som nu är Augustprisnominerad i fackboksgenren. Rätt så, det är en ljuvlig bok, lekande lätt skriven, vackert bildsatt och fylld av kunskap om binas liv och våra liv med bina alltsen antikens dagar. Vad menar hon med vår tids kanariefåglar? Jo, gamla tiders gruvarbetare tog med sig kanariefåglar ner i gruvorna. Dog de betydde det att där fanns giftiga gaser. I dag dör bin.
Under åttiotalet blev Lotta Möller, som hon skriver, ”med bin”. Under tio år lärde hon sig mycket om biskötselns alla konster, men av praktiska skäl (hon pendlade mellan Lund och Stockholm) fick hon göra sig av med bina. Stödd av tio års egna noteringar som biskötare, började hon i stället forska i biets långa historia. Forskat som hon tidigare gjort inför en rad böcker som ”Trädgårdens natur,” ”Smultron” och ”Citron.”
LÄS MER:Recension: "Ett halvt liv av kärlek" – Eileen Chang
Titeln ”Bin och människor” förses med förtydligande rader på det honungsgula omslaget: ”Om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker.” Boken delas in i två delar: den första består av noteringar under tolv månader, den andra utspelar sig snarast i nutid och handlar bland annat om bikriget på Läsö, om bikongresser och om vad som är att föredra: naturlig eller naturlik biodling.
Anslaget i första delen är brett. Går från antiken och genom de århundraden då man trodde att bisamhället leddes av en kung och fram till i dag.
Anslaget i första delen är brett. Går från antiken och genom de århundraden då man trodde att bisamhället leddes av en kung och fram till i dag. Få varelser tycks vara så omskrivna som bin av till exempel Aristoteles och Heliga Birgitta, av Voltaire, Shakespeare och Selma Lagerlöf och många fler som den svårförståelige antroposofen Rudolf Steiner (han får några sidor).
I junikapitlet får man veta att ett bisamhälle, när det runt midsommar är som störst, består av 60 000 – 80 000 arbetsbin och några hundra drönare. Drottningen ensam lägger ägg upp till 3 000 om dan. Fascinerande beskriver hon detta perfekt ordnade samhälle där alla har sina specifika uppgifter. Hon berättar också om binas sexliv och om dess fiender, fler än människan och talgoxen. Hon skriver om grannfejder som utbryter när bibajs hamnar i grannens fågelbad eller när en bisvärm slår sig ner i grannens träd. Fejder har pågått sen antikens dagar. Bin var en dyrbarhet, så straffades också 1442 den som stal en bisvärm med hängning.
Bin var en dyrbarhet, så straffades också 1442 den som stal en bisvärm med hängning.
LÄS MER:Recension: "Kejsarens barn" – Claire Messud
Hennes möte med benediktinermunken Broder Adam som odlade fram Buckfastbiet, som sägs förena alla goda egenskaper är både upplysande och rörande. Roliga möten med biodlare runt om i Europa samsas med skildringar av Folkkonstmuseet i Paris och Sveriges enda i småländska Älghult. Och inte visste jag att honung tillsammans med olivolja och mozarella är det mest förfalskade livsmedlet (Kina leder förfalskningsligan).
Ja, det är rent förunderligt hur mycket det finnas att berätta och man behöver sannerligen inte vara biodlare för att road följa Lotte Möller djupdykning i biets historia och liv.
