För 23 år sedan knackade det på dörren till familjen Isaaks hem i Eritrea. Utanför väntade två män, de hade kommit för Dawit.
Den dagen, 23 september 2001, var sista gången hans barn och fru fick träffa honom. Sedan dess har han varit frihetsberövad och fängslad i eritreanskt fängelse utan möjlighet till rättegång. Listan över svenskar som är eller har varit frihetsberövade utomlands växer sig allt längre.
Dawit är långt ifrån ensam. Johan Floderus, Martin Schibbye, Johan Persson, Gui Minhai, Johan Gustafsson och Ahmadreza Djalali är bara några exempel.
Esaias Isaak bodde i Sverige när hans bror Dawit fängslades. Då visste han inte vad han skulle göra eller vem han skulle vända sig till. Det fanns ingen guide för när ens bror fängslas utan åtal eller rättegång i ett auktoritärt land långt borta.
Esaias berättar att han knappt minns hur det var innan Dawit fängslades, tiden innan och efter känns som två olika liv. Han önskar att det hade funnits någon som förstod vad han och familjen gick, och fortfarande går, igenom. Som visste hur man hanterar den typen av fall.
– Jag hade önskat att det funnits någon som hade den erfarenheten. Hur man tar kontakt med medier, hur man skriver en artikel, hur man ska behandlas av UD, och hur man ska göra när man pratar med en diplomat, säger Esaias.
Esaias Isaak fick idén till stiftelsen när han sprang
Idén om en stiftelse kom till Esaias Isaak, som ofta, under en löprunda. Han diskuterade konceptet med rättsaktivister och bekanta. Många tycke det lät som en bra idé men han fick inget riktigt gehör. Däremot skulle brorsdottern Betlehem fatta precis: ”Varför har vi inte gjort det här tidigare? Det finns en lucka. Stiftelsen ska fylla den!” tänkte hon.
Grundkonceptet är att ge stöd och bistånd till personer vars anhöriga har frihetsberövats, kidnappats eller försvunnit. Framför allt för att komplettera Utrikesdepartementet (UD), som enligt familjen inte är i närheten av att erbjuda det som behövs.
– Ibland kan det vara så att det svenska Utrikesdepartementet vill en sak men inte är på samma plan som familjerna. Och då är det bra att ha en annan instans att söka sig till. Där det finns full förståelse för all sorg, ilska och uppgivenhet, säger Betlehem Isaak som är Dawits äldsta dotter.
Fakta: Utrikesdepartementet
Svenska Utrikesdepartementet (UD) ansvarar för Sveriges förbindelser med andra länder och internationella organisationer och för bistånds- och internationell handelspolitik. Exempelvis är det UD som arbetar med frigivningen av Dawit Isaak.
Vill motverka framtida incidenter med forskning
Stiftelsen har fått namnet Isaak & Isaak eftersom det var Esaias och Betlehem som började diskutera projektet tillsammans. Betlehems lillasyster Danait har därefter anslutit.
Utöver att bistå anhöriga till personer som har blivit frihetsberövade, kidnappade eller försvunnit vill familjen att stiftelsen ska främja forskning för att förhindra framtida incidenter. Främst vill de samla in data på hur många svenskar och européer som försvinner varje år, något som saknas i dag. Betlehem Isaak tror att informationen är viktig för att identifiera mönster och på så vis ge bättre rekommendationer.
Tanken är nämligen att de ska kunna bidra med kunskap och erfarenhet i enskilda fall: Ska man kampanja eller inte? Vad man ska tänka på när man pratar med en diplomat? Hur tar man kontakt med media?
Genom samarbeten med jurister kommer de också att kunna erbjuda juridisk hjälp.
Insamling för ekonomiskt stöd
Ett av stiftelsens viktigaste mål är att samla in pengar och erbjuda ekonomiskt stöd åt de drabbade. Esaias menar att det borde finnas ett stöd, specifikt för dem som har barn och blir berövade på sin partner vilket kan slå hårt mot ekonomin.
Sen handlar det förstås också om emotionellt stöd. Familjen Isaak har funnit stor styrka i att de alltid har haft varandra. Men många med en försvunnen eller fängslad anhörig blir ensamma i sin upplevelse. Andra människor i ens liv kan inte förstå vad man går igenom.
– Oftast har ju myndigheter pressjour och sånt där, men du ska kunna ringa oss en lördag kväll och säga nu mår jag så dåligt att jag inte vet vad jag ska göra. För det är fruktansvärt att ha någon som är fängslad, att inte veta någonting och att motparten vägrar prata med en. Då går man hela tiden och funderar, säger Esaias.
Esaias och familjen Isaak menar att de lämnades ensamma när Dawit försvann. Trots den extremt påfrestande situationen kontrollerade ingen hur de mådde.
– Myndigheterna är väldigt fyrkantiga i hur de tänker. Som anhörig har du inte rätt till konsulär hjälp för du är inte den som är frihetsberövad. Min erfarenhet är att vi inte har fått någon hjälp av UD. Vi har fått tågbiljetter till Stockholm och en lunch. Men de har inte frågat hur vi mår, säger Esaias.
Kritik mot UD:s tysta diplomati
Betlehem tycker att det finns stora brister inom UD, speciellt när det kommer till situationen gällande Eritrea. Hon skulle vilja se större kreativitet inom myndigheten. Svenska politiker har länge förespråkat tyst diplomati som det bästa sättet att hantera situationer såsom den gällande Dawit Isaak. Betlehem menar att det inte fungerar. Efter 23 år har den tysta diplomatin fortfarande inte tagit hennes pappa ur hans fängelsecell. Hon tycker att man måste våga gå emot auktoritära regimer såsom Eritrea.
– De är ju fascister, och fascister gillar när man är tyst. Man ska inte vara tyst, säger Betlehem och fortsätter:
– Det saknas mod. De borde gå till fängelset och fråga om pappa, det har de aldrig gjort. Det var sånt som Harald Edelstam gjorde, han räddade människor, säger Betlehem och syftar på diplomaten och ambassadören som verkade under så väl andra världskriget som militärkuppen i Chile 1973.
– För att bli frigiven skulle Dawit behöva klona sig. Han hade befriat sig själv.
I ett mejl till GP svarar UD på kritiken. De skriver bland annat:
”Att vi inte hörs utåt betyder inte att vi är passiva. Tvärtom. Regeringen fortsätter arbeta aktivt och målmedvetet för att Dawit Isaak ska släppas fri. Vi kan förstå att det finns intresse att få veta mer detaljer, men vi anser inte att fallet gagnas av att vi offentligt berättar om det vi gör. Vi måste hela tiden göra bedömningar av vilken strategi som är bäst för Dawit Isaaks situation. Vi står i kontakt med anhöriga.”
Esaias: Betlehem och Danait påminner om Dawit
Esaias, Betlehem, och Danait har alla varit engagerad i kampen för Dawits frigivande länge. När man har en bror eller pappa som suttit i fängelse i en enpartistat i 23 år är det svårt att inte dras med, även för Danait som knappt minns sin pappa innan han blev fängslad, då var hon bara tre år gammal.
Esaias berättar att han ser mycket av sin bror i sina brorsdöttrar. Danait har ärvt hans lugn och eftertänksamhet medan Betlehem har ärvt hans kämpaglöd och mod. Familjen berättar också om Dawit och Esaias farmor som även hon var en kvinna som vågade utmana normerna.
– Jag kommer ihåg när vi var små. Det var ju liksom lite fult att äldre kvinnor körde bil, det var inget de skulle göra egentligen men en gång kom hon där i pappas bil och skulle plocka upp oss, säger Betlehem och skrattar.
– Hon struntade i vad alla andra sa, för man hörde ju att de andra äldre kvinnorna viskade... Men vad jag minns så verkade hon inte bry sig, hon sa bara ”Kom vi ska åka nu”. Så jag vet inte, det kanske ligger i släkten, fortsätter hon.
Isaak & Isaak riktar sig inte enbart mot journalister
Familjen Isaak har börjat komma i kontakt med olika aktörer och företag för eventuella samarbeten. Vissa svarar att de inte är intresserade just eftersom ingen av deras anställda har blivit utsatta.
– Det är farligt när man säger så för dagen efter kan din anställde vara på en semester utomlands och vara den som blir utsatt, säger Esaias och menar att vem som helst kan bli frihetsberövad.
Som exempel tar han upp Johan Gustafsson som kidnappades på en resa i Timbuktu i Mali. Han tillfångatogs av al-Qaida och satt fängslad i fem år innan han släpptes.
– Bara för att vi har en penna som symbol för stiftelsen måste den drabbade inte vara journalist för att man ska kunna vända sig till oss. Det kan vara en rörmokare eller vem som helst, säger Esaias.
Stiftelsen är något helt nytt
Det var bara för två veckor som stiftelsen kom igång på riktigt så allt har inte fallit på plats ännu. Sakta men säkert växer projektet fram. Men att starta en stiftelse är helt nytt för familjen, så de tar emot alla tips de kan få. Och det är redan många som har erbjudit hjälp.
– Vi har fått stor hjälp av exempelvis Öis och även Frejs revisionsbyrå, och många andra. Det är väldigt många som är engagerade och vill hjälpa till, berättar Esaias.
Alla är välkomna att bidra på det sätt man vill och om man är intresserad av att utbilda sig själv inom ämnet får man gärna höra av sig förklarar Danait.
Stiftelsen är ett nytt kapitel i livet för hela familjen men Esaias betonar att det inte betyder att de slutar att kämpa för Dawit.
– Vi tänker på honom hela tiden, dag och natt, säger han.
