Den klassiska amerikanska, Frank Sinatra-julen tycks flytta fram sina positioner på den svenska marknaden för varje år som går. Den är väldigt långt från vår egna, gamla Jenny Lindström-jul men jag är inte desto mindre attraherad. Inte minst tack vare sångerna. It's beginning to look a lot like christmas, Blue christmas och I'll be home for christmas smakar perfekt av bitterljuv mandel medan Santa Claus is coming to town är Piff och Puff-uppsluppen. Bublé har stora framgångar på Billboard-listan med den här skivan och jämförs ofta med just Sinatra. I själva verket befinner han sig naturligtvis inte ens i samma vintergata som Frankie Boy. Bublé är för tunn i rösten, saknar dynamik och har framförallt inte alls samma känslomässiga klangbotten som mästaren. Jag älskar genren men förstår inte varför jag ska lyssna på Michael Bublé i stället för Sinatra, Dean Martin eller Tony Bennett.
