Det är ett spännande kraftfält kompositören och basisten Anders Jormin skapat runt sig på denna tredje skiva i eget namn. Här finns de valörkänsliga och i bästa mening gränslösa sångerskorna Mariam Wallentin och Erika Agnell. Trumslagaren Jon Fälts okonventionella trumspel fungerar magnifikt tillsammans med Jormins återhållna bas.
Musiken är en sångcykel på latin, ett språk med kommunikativ magi enligt Jormin, som sånär som på en dikt av Pia Taftdrup skrivit alla texter. "Korta poem om livet och döden, kärleken", med Jormins ord.
Det är en spirituellt laddad och genomlyst musik, tidvis mycket vacker, emellanåt improvisatorisk i friformskaraktär, då ofta med blåsaren Fredrik Ljungkvist i centrum.
Starkast effekt har nog ändå Fält och de två tätt tvinnade rösterna.
