Det har snart gått 20 år sedan The Sounds slog igenom med singeln "Living in America". Den kom 2002 och är fortfarande skåningarnas största hit. Samma år albumdebuterade Peter, Bjorn and John vars överlägset mest spelade låt, “Young folks”, släpptes ett par år senare.
Det är två svenska band med rutinerade musiker, noga utmejlsad profil och tung internationell cred. Peter, Bjorn and John har till exempel hyllats av NME och Pitchfork och samplats av Kanye West, medan The Sounds har turnerat med Foo Fighters och The Strokes och spelat på Jackass-profilen Bam Margeras bröllop.
Men det är också två band som egentligen har tvingats upp i fel viktklass. Jämfört med insomnade akter som Melody Club, Motorhomes och Mellojokern Eskobar har de absolut en karriär att vara stolt över, den dagen de väljer att lägga av, men visst trodde man och hoppades att det skulle gå ännu lite bättre, att de skulle nå ännu lite längre, bli ännu lite större.
Allt pekade ju på det då, i början av 2000-talet, när den svenska musikexporten bestod av A Teens och E-Type.
Men strunt samma. Efter sju års relativ tystnad är The Sounds nu tillbaka med ett album som både känns och träffar lika rätt som när Helsingsborgsbandet slog igenom – och även om musikerna bakom Maja Ivarsson fortsatt är förtvivlat anonyma låter i alla fall sångerskan lika cool som hon alltid gjort.
Det tar fart redan från start. Titel- och öppningsspåret "Things we do for love" är till brädden fylld med snygg Blondiedoftande new wave-pop av den sort som få andra kan skjuta iväg lika lätt och ledigt som The Sounds.
Men lite roligt blir det att "Dreaming of you" är som den perfekta mixen av Abba, Roxette och Ace of Base
Det är svårt att inte charmas av den 80-talsindränkta "Safe and sound" och samma decennium ekar i "Changes", men då i form av en snygg skånsk variant på den klassiska powerballaden från det stora landet i väster (inte Norge). Även "Home" är en riktigt läcker popsång där harmonierna går ännu längre tillbaka i tiden och landar i nån skön 60-talssoffa någonstans.
För egen del föredrar jag när The Sounds skruvar upp elgitarrerna och punkar till det istället för att låta syntarna spela huvudrollen. Men lite roligt blir det att "Dreaming of you" är som den perfekta mixen av Abba, Roxette och Ace of Base – en betydande del av den svenska musikexporten sammanfattad i en enda låt. Imponerande.
