Per Gessle skrev sin första låt 1976. Det är ett liv sedan. Halmstad var en annan stad, Sverige ett helt annan land.
En av få konstanter och fasta hållpunkter under dessa 44 långa år tycks dock vara den halländske pop-professorn själv. Ingen annan låter som Per Gessle, och Per Gessle låter bara som sig själv. Det framgår rätt tydligt när han nu väljer att lyfta fram flera gamla låtar ur sin egen fatabur.
LÄS MER:Recension: Viktor Olsson ”Allt jag ville säga”
Här finns låtarna som inte passade in eller som föddes försent för att rymmas någonstans, och här finns låtarna som Per Gessle skrev åt andra artister och aldrig spelade in eller släppte själv (förutom i halvfärdiga demoversioner).
Gessle tar tillbaka ”Segla på ett moln”
Dit hör de båda balladerna ”Segla på ett moln” som Anne-Lie Rydé fick en stor hit med 1983 och ”I din hand” som Per Gessle skrev till Svante Thuressons comebackalbum ”En salig man” tio år senare.
Övriga låtar är skott från helt andra grenar på Gessles stabila träd.
På gott och ont är båda låtarna lätt men tydligt Gesslefierade. ”Segla på ett moln” växer flera storlekar när Per Gessle gör den till en fin och känslig duett tillsammans med Helena Josefsson, medan Svante Thuressons läckra jazzstråk är som bortblåst och ersatt av en lite för trött Gyllene Tider-vibb.
LÄS MER:Per Gessle om saknaden efter Marie Fredriksson
LÄS MER:Recension: Katthem ”Vackra lögnerskor”
Övriga låtar är nya skott från gamla grenar på Gessles stabila träd. Det poppiga öppningsspåret ”Nypon & ljung” blev till exempel över från den lyckade sessionen i Nashville 2017, vilket inte minst Gicken Johanssons fina pedal steel vittnar om.
Gessle bjuder på två nya låtar
De avskalade och i sammanhanget nästan nakna ”Viskar” och ”Tända en sticka till” skrev Per Gessle på tidigt 80-tal, ungefär samtidigt som han skrev den avslutande ”Kom ut till stranden”, som främst sticker ut och blir minnesvärd tack vare Per Thornbergs sköna tenorsax.
Det är fint. Och imponerande. Men inte så värst spännande.
Dessutom har Per Gessle kastat med två nyskrivna och hyggligt anonyma låtar, ”Mamma” och ”Pappa”, som han skrev till Mors dag tidigare i år. Deras främsta bidrag på albumet är nog att de förkroppsligar just den tidlöshet som svävar över många av Per Gessles låtar och som jag for efter i början.
LÄS MER:Recension: Helen Sjöholm – ”En ny tid”
För det finns en trygghet i Gessles svenska musik. Skiva efter skiva, låt för låt, vibrerar av en slags grundton som bär sångerna oavsett om det är Per Gessle själv eller hans gamla Halmstadband som står som avsändare.
Det är fint. Och imponerande. Men inte så spännande.
FOTNOT: Parallellt med Gessles egen vindsröjning släpps även många av Roxettes outgivna låtar under hösten. Den första volymen av ”Bag of trix” kom 30 oktober, ytterligare tre volymer släpps i november och december.
Missa inga recensioner från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra skivrecensioner direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Skivrecension. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
