Recension: Mikael Wiehe – ”Den siste mohikanen”
Vemodigt när en så folkkär artist som Mikael Wiehe väljer att lägga gitarren på hyllan, men hans svanesång hade kunnat vara mer personlig, tycker GP:s Linus Kuhlin.
Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.
Denna artikel är endast för prenumeranter.
Prova Nyhetssajt
2 månader för 1 kr
Ingen bindningstid.
Visa allt som ingår
Redan prenumerant? Logga in för att läsa: