Det finns en stillsam strävsamhet över Bo Kaspers Orkester som är mycket tilltalande. Redan när de debuterade, åh vad det är länge sedan nu, kändes de som ett fenomen från en annan tid.
De var musikanter i slitstarka kostymer sydda för dubbla set på såväl inrökta jazzklubbskällare som av myggsvärmar plågade folkparksscener. De balanserade upp det där med en varm coolhet och ett sväng som kontrasterade skarpt mot all anemisk indiepop och studsig adrenalinrock. Ja, egentligen mot allt annat som var stort då.
Så har det fortsatt. Orkestern har gjort smärre avsteg från sin musikaliska formel men egentligen alltid haft samma grundton, samma idé om vad deras musik är. Tryggare och trofastare kan ingen vara.
Bosses text är som bäst när han tycks vara lite på kant med tillvaron. Fast inte värre än att det går över med en fin formulering.
Nu är vi här. Bo Kaspers Orkester släpper sitt fjortonde studioalbum sedan debuten för trettio år sedan. Sverige, och svensk musik, har förändrats mycket sedan dess. De nämns sällan eller aldrig som förebilder men visst går det att argumentera för att Bo Kaspers musik och sätt att skriva text speglas hos bland andra Veronica Maggio och Benjamin Ingrosso.
Albumtiteln låter mer högtravande än vad den har täckning för. Texterna kretsar visserligen bitvis kring sådant i det gemensamma som har gått sönder eller slarvats bort. Men även på ett mer personligt plan rotar Bo Sundström en smula förstrött i minnen från förr. Som alltid har han en fin, förlåtande hållning och som bäst när han tycks vara lite på kant med tillvaron. Fast inte värre än att det går över med en fin formulering.
Den stigande intensiteten mot slutet av ”När du landat (har jag vaknat)” är fullständigt fenomenal.
Som väntat blandar orkestern de lite mer bombastiska P4-poplåtarna med jordig folkhemssoul, vintage-schlager och lite bruksjazz. Live är det alltid ett nöje att hänga med i orkesterns dynamiska lir, på skiva tycker jag oftast mest om de mer lågmälda låtarna. Även om den stigande intensiteten mot slutet av ”När du landat (har jag vaknat)” är fullständigt fenomenal.
”Gott att vara” är som hämtad ur ett gammalt gistet kapell och sedan ommålad till en enkelt vacker visa om tacksamhet och kärlek. Efterföljande ”Lazarus” är en folkmusikpsalm utan färdiga svar.
”Mötas igen” skulle kunna vara något Hasse och Tage och Gunnar Svensson gjorde på Mosabacke. Nu ska snart Bo Kaspers spela den på närliggande Rival.
Bo Kaspers fortsätter vara en gyllene länk bakåt i tiden men gör framförallt nuet lite skönare att vara i.
LÄS MER:Bo Kaspers Orkester ger sig ut på vårturné
LÄS MER:Recension: Stefan Andersson – Vykort från Albayzin, Stora teatern
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
