Efter åren med The Cardigans, via mellanlandningen med A Camp, är det Nina Persson alldeles solo vi ser på scen på Trädgår'n. Eller kanske inte helt så ändå, tillsammans med de amerikanska musikerna bakom henne är de ett välrepeterat och helgjutet sällskap. Nina Persson har i intervjuer under vintern uttryckt en viss oro. Dels över att inte ha bandkamrater i ryggen, dels för att testa det nya materialet live, som i större utsträckning än tidigare bygger på synthar än gitarrer.Dessa orosmoln verkar i alla fall inte vila över Göteborg ikväll.
Clip your wings öppnar kvällen, en av de spår på skivan Animal Heart som sätter sig allra först. Den svalhet som vi ofta förknippar Nina Perssons röst med på skiva, hör vi mindre av live. Det är tacksamt, låtarna blir mindre ofarliga, något man ibland saknar på nya skivan. Att de skulle passa mindre till en middagsbjudning och mer till en livskris. Även plattans titelspår får en ny nerv framförd i rött ljus och svart glitter. Dreaming of Houses visar sig vara en potentiell framtida klassiker och Food for the Beast hade inte skämts för sig på ett fullt dansgolv. Avslutar gör hon dock avskalat med vackra balladen This is Heavy Metal.
En soloplatta räcker förstås inte till hela den drygt entimmeslånga konserten, vi bjuds på bland annat David Bowies Boys keep swinging, och varför inte plocka ur A Camps låtarkiv när man kan? Bear on a Beach och förstås I can't buy you ("En låt om kapitalism") går hem hos publiken.
Det är jämnt, proffsigt och vackert men utan de där riktiga topparna som suger tag och får en att vilja grabba tag i personen bredvid, eller lära sig texten ordentligt för att kunna sjunga med. En klassisk trea, med andra ord. Absolut ingenting att skämmas för.
