McCoy Tyner hör till de stora i jazzbranschen, som solist, bandledare och kompositör, och visar inga tecken på att ha tröttnat. Det viktiga är att gå vidare, säger den älskvärde Tyner, en gång medlem i John Coltrane Quartet, en av jazzhistoriens främsta grupper. Nu är han på plats i Göteborg efter ett par spelningar i Moskva.
Hur står det till?
- Jag har det bra, väldigt bra. Sverige har jag alltid gillat. Jag har varit här många gånger.
Fast inte i Göteborg på många år väl?
- Det var ett tag sedan ... men när? Jösses, jag reser jämt och ständigt.
Vad kommer vi att få höra i kväll?
- En hel olika saker. Saxofonisten Gary Bartz har gästat bandet en hel del och han är med nu också. Det var annars ett tag sedan jag hade den här sättningen, med bara en extra solist. Jag har haft storbandet, en kvintett, en septett och så vidare. Bartz kan min musik. Vi spelar framförallt den, jag har skrivit massor under åren, men också en del Coltranes musik, som jag älskar, det är som en familjegrej, haha.
Så länge McCoy Tyner spelar in musik på skiva fortsätter han att skriva nytt, för han vill ha nytt material på varje ny platta.
- Det håller mig i form, gör att jag fortsätter att utvecklas. Du lär dig mer om musiken, lär dig mer om dig själv, blir lite bättre hela tiden, säger en ledig och lättsam McCoy Tyner med skrattet nära.
Han känner samma sorts driv nu som när han som ung började spela, säger han.
Är musiken en andlig sak?
- Jovisst, det är inte som att spela fotboll, haha. Det är ett annat koncept. Haha. Jag kastar inte bollen och hoppas nån fångar den, haha. Nej, det andliga är viktigt i mitt liv.
Hur kom det sig att Blue Note erbjöd dig en egen skivetikett?
- Jag nådde en punkt när jag tröttnade på att skriva under de där skivbolagskontrakten. Jag var lite desillusionerad. Skivbolag gör inte alltid det de lovat göra. Så jag tänkte att jag gör det bättre själv. Jag gör det jag vill, inte säger åt mig vad jag skall göra ... som mor och far en gång. Haha.
- I huvudsak väljer jag själv material, producenter och annat. Jag frågor andra till råds, men bestämmer själv.
Gitarr och banjo – vad fick dig att göra en skiva med fyra gitarrister och en banjoist härom året?
- Det var faktiskt bolaget som fick idén. Jag har alltid gillat att experimentera med olika idéer. Det är hälsosamt. Jag gillar gitarr. Vi lirade med Wes Mongomery när jag var med i Coltranes band till exempel.
Hur gillar du att spela live?
- Jag gillar det. Det är hands on, just där och då. Inspirerande. I synnerhet med en publik som ger dig respons, så man vet om det funkar. Jag vill verkligen ge publiken ärlig musik med kvalitet. Inte bara bränna av solo efter solo.
Vad gör när du inte spelar?
- Jag gillar att kolla basketboll. Oftast på tv men ibland knatar jag iväg och kollar en match hemma i New York. Jag bor på Manhattan. New York är städernas stad. Människor från hela världen finns här. Underbart.
Gitarristen Ulf Wakenius som är från Göteborg har berättat att Oscar Peterson som han spelade med länge brukade börja spela utan att informera sitt band om låtval, tempo eller så. Vad är du för sorts kapellmästare?
- Hm. Jag brukar introducera sångerna. Bandet känner förstås tonarter och sånt, men jag spelar i allmänhet ett intro och sätter tempo med vänsterhanden. Jag gillar att ha en del solopianopartier också vid såna här konserter.
Så, hur mår amerikansk jazz idag?
- Jag hinner inte lyssna så mycket på klubbarna, men jag tror den mår toppen. Det jag hör nere på Blue Note låter bra.
Född: 1938 i Philadelphia.
Historia: Startade som bluesbaserad pianist, hamnade i John Coltranes band som sjuttonåring. Coltrane var då sideman i trumpetaren Miles Davis grupp. Tyner medverkade sedan på klassiska Coltraneplattor som "My Favourite Things", och "A love Supreme". John Coltrane Quartet, med Elvin Jones, trummor, och Jimmy Garrison, bas, betraktas som en av de främsta i jazzhistorien.
Gav för några år sedan ut en platta med basisten Ron Carter, trumslagaren Jack DeJohnette och de fyra stjärngitarristerna Bill Frisell, Marc Ribot, John Scofield och Derek Trucks, samt banjovirtuosen Bela Fleck.
Aktuell: McCoy Tyner, piano, Gary Bartz, saxofon, Gerald Canon, bas, och Eric Kamau Gravatt, trummor.
