Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"Jag vill inte bränna ut alla möjligheter att synas så fort jag får chansen", säger Melissa Horn.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Melissa Horn menar det hon sjunger

Skivaktuella Melissa Horn är djupt rotad i det svenska vemodet. Inte bara som artist. - Det där kan jag bli trött på själv, att allt ska ha en mening hela tiden, att man inte bara kan vara lättsam. Jag tänker för mycket, säger Melissa Horn.

Taxichauffören gör sin allra första dag på jobbet. Så Melissa Horn kommer sent till ett soligt Skeppsholmen mitt i Stockholm. Hon ska ut på turné i höst, mer än trettio spelningar väntar, och berättar om sig själv att hon tycker om Paul Simon, ogillar getingar och vintern.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

24-åringen Melissa Horn är på många sätt väldigt tidlös, eller otidsenlig skulle kanske en del säga. Hon är inte glamorös, inte kontroversiell, snarare aningens dyster och hemlighetsfull. Texterna är allra, allra viktigast och det mesta handlar om relationer, mer eller mindre dåliga.

När hon var i femtonårsåldern skrev hon sin första låt och hon minns att hon blev ganska uppslukad.

- Men jag är nog ganska feg. Jag är inte den som säger högt vad jag drömmer om. Jag uttalade nog aldrig: Jag vill släppa skivor eller Jag vill bli artist. Känslan när jag hade skrivit min första låt på svenska var så skön. Den känslan har jag fortfarande: Fan vad skönt det var att få ur sig det där, säger Melissa Horn och fortsätter:

- Hade jag så att säga inte behövt skriva egna låtar hade jag aldrig hållit på med det här.

Låtarna hade samma enkla form redan från början och handlade om samma sak. Det var kärlekslåtar, sorgliga låtar. Texterna är och var i fokus, de är ganska nakna. Det är ju det jag gillar, säger Melissa Horn.

På nya skivan Innan jag kände dig finns en låt som är väldigt talande, som på något sätt beskriver hela hennes artistiska väsen. Jag saknar dig mindre och mindre har inte mycket till melodi egentligen, men den sorgsna men ändå hoppfulla texten i kombination med hennes rastlösa desperation, en del skulle nog använda ordet hudlös, gör att hon kommer nära och sätter spår, med små medel.

- Tonen i rösten är man ju omedveten om själv. Jag menar det jag säger i mina sånger. Men rösten har väl någon sorts sorglig karaktär. Jag gillar melankoli i musik så jag har nog hamnat där jag ska, ler Melissa Horn.

Utan några större reklamkampanjer, väldigt få intervjuer och utan skandaler men med viss draghjälp av samarbetet med Lars Winnerbäck och mycket radiotid har Melissa Horn samlat ihop till en trogen lyssnarskara som bara växer och växer.

- Jag vill hålla på med det här länge. Jag vill inte bränna ut alla möjligheter att synas så fort jag får chansen. Det är viktigt att ha en långsiktig plan. Å andra sidan kan det gå åt helvete i alla fall, så klart, säger hon och tillägger:

- När jag väl spelar försöker jag bjuda på mig själv så mycket som jag bara kan. Fast jag skulle inte komma undan med att svära på scenen, låta skithäftig eller vara Håkan Hellström och stå och dansa och freaka ut. Jag kan inte göra allt, jag får göra det jag tror att jag är bra på.

Melissa Horns pappa lyssnade på den nya skivan och undrade, på skoj visserligen, om hon är självmordsbenägen: "Fan vad deppig du låter, är du så deppig egentligen?"

- Min pappa vet att jag inte är det, men vi skämtar mycket om det. Jag har en massa olika sidor men det är den sorgsna sidan av mig som kommer fram i låtar. Mina andra sidor får jag utlopp för på andra sätt. Själv tycker jag inte att mina låtar är så sorgliga. Det är ju mest reflektioner, det är min tolkning av verkligheten. Det är ingenting som säger att det var exakt så på riktigt, säger Melissa Horn.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.