Det är tidig eftermiddag och Roby Lakatos och hans romska kvintett (fiol, bas, cimbalom och gitarr) har just repat tillsammans med Symfonikerna inför tisdagens konsert. Före lunchen hastar den ungerskfödde violinisten in i rökrummet och berättar över ett par cigaretter om sitt musicerande.
–Jag började spela som treåring, men då var det som en leksak. Det fanns många leksaker eftersom min pappa och alla i min familj spelade fiol. När jag sedan var sex år började jag i musikskola och det var väldigt svårt för det var ingen lek längre. Så jag sa till min pappa att jag ville spela trummor, men det var inte möjligt, säger Roby Lakatos i ett moln av rök.
–För alla som börjar lära sig är det svårt med positionerna i början. När jag sedan fick framgångar med mitt första klassiska stycke kändes det mycket bättre.
I nioårsåldern började han också att spela i sin pappas band.
–Den zigenska musiken är så stor att man måste lära sig styckena genom att lyssna. Det är som jazz, mycket improvisationer. Nu när vi spelar med en orkester är det annorlunda, eftersom vi har strikta arrangemang. Men inom dem kan vi spela mer fritt.
Ångrar du någon gång att du inte fick spela trummor?
–Nej, för nu har jag min andra barndom och har skaffat trummor hemma, hahaha. Det är också väldigt bra för när jag repeterar hemma kan jag visa ensemblen vilken rytm jag vill ha.
Hur vill du beskriva relationen mellan dig och fiolen?
–Den är mitt liv och är alltid med mig. Jag spelar oftast varje dag. Även de perioder som vi inte har konserter spelar jag i Bryssel där jag har en klubb.
På Youtube finns flera klipp på Roby Lakatos där man kan se exempel på hans virtuosa spel, inte minst hans säregna pizzicatoteknik där han knäpper på strängarna med flera fingrar. Han började med den efter att i ungdomen ha sett en tv-show med den spanske gitarristen Paco de Lucia.
–Han spelade flamencostil och jag kände att jag också ville göra det. Så jag började träna. Alla säger att det är svårt, men det är det inte.
Du har kallats djävulens violinist, har jag läst. Var kommer det ifrån?
–Ja, men jag gillar det inte. Jag vet inte var det kommer ifrån, tror att det är från USA. Kanske är det för den där pizzicatotekniken, kanske för att vi ibland spelar väldigt snabbt.
Hur viktigt är hastigheten i din musik?
–Inte så viktigt. Det viktigaste är tajmingen och rytmen. Vi gör många förändringar i rytmen, säger Roby Lakatos och fimpar ännu en cigg.
Före lunchen och eftermiddagens generalrepetition berättar han vad som står på tur efter Göteborg.
–Vi har precis varit i studion och spelat in en ny cd. Så nu har vi tio dagar ledigt, fast på kvällarna spelar vi på klubben. Sedan ska vi till Wien, Abu Dhabi, Israel, Kanada, Staterna och Mexiko.
Ålder: 44.
Bor: Bryssel i Belgien.
Aktuell: Spelar i Konserthuset tisdag 5 och onsdag 6 januari med Göteborgs symfoniker under ledning av dirigent Eva Ollikainen.
