I morgon kommer Alice Coopers nya album, hans första studioinspelade platta på närmare sex år. Det jag har hunnit lyssna på låter piggt och helt okej och det hade varit roligt och lite spännande om han hade luftat några fler låtar därifrån (gärna Fireball, Dead flies eller titelspåret Paranormal,) än bara förstasingeln Paranoiac personality. Men icke.
Istället väljer farbror chockrock och hans fyra gitarrister (varav en basgitarrist) att bjuda Lisebergs sommarvarma storpublik på gamla favoriter, stapelvaror och 70-talsklassiker i form av Billion dollar babies, där dollarsedlarna yr från scenen, Under my wheels, No more Mr nice guy, där Cooper vevar runt med sin svarta spatserkäpp, och en märkligt platt He's back (The man behind the mask). De flesta låtarna fungerar dock helt okej i den tynande kvällssolen, och de är troligen precis vad publiken helst vill lyssna till. Och titta på.
LÄS MER:Här gör Alice Cooper hemlig spelning i Göteborg
För som alltid är en spelning med Alice Cooper inte så mycket konsert som skamlös horrorbuskis; en hårdsminkad skräckcirkus med tremeters papiermaché-monster, tvångströjor och onda halloweendockor, men det är också en rockkabaret from hell med glatt humör och svartsynt humor, och där rollerna är tydligt uppdelade. Alice Cooper är den skyldige syndaren som ska straffas och publiken förväntas jubla när han släpas fram till giljotinen och – tjoff! – förlorar huvudet på ett effektfullt sätt.
Taggat band och en åldrande skräckrockare
Stundtals är det alltså rätt underhållande. Dessutom känns bandet taggat och Nita Strauss imponerar på sin gitarr, där Alice Coopers sångröst emellanåt brister lite (han fyller ju snart 70). Klart att fansen längst fram rycks med då. Hela Sverige tycks förresten famna den åldrande skräckrockaren.
Stockholm ligger ofta i topp för antalet Alice Cooper-lyssningar på Spotify, och efter Tyskland och England är Sverige det europeiska land där han uppträtt med störst regelbundenhet.
Illusionens dragningskraft är stark
Bara under 2000-talet har Alice Cooper gjort ett 30-tal konserter här, på allt från Peace & Love och Metaltown till Frölundaborg och Kilafors herrgård. Den hungern efter Alice Cooper är lite svår att ta in, själv är jag rätt mätt redan efter en timme, men illusionens dragningskraft är stark. Både för den här älskvärde gamle golfaren och för hans många fans.
