Denna artikel publicerades första gången maj 2016.
Nalen, Stockholm, 2000:
Första riktiga turnépremiären, på KB i Malmö, var avklarad och Håkan Hellström checkade in på anrika Nalen i Stockholm där SVT till råga på allt hade monterat upp kamerorna för att filma spelningen för Musikbyrån.
Det här var veckorna när allt bara stack iväg mot himlarna. Publiken hänger i klasar över scenkanten, Håkans sjömanskostym är påfallande rymlig och resten av bandet klär sig enhetligt och ekonomiskt i vita t-shirts. Timo har golvmoppsfrisyr och mitt i alltihop kravlar sig Aftonbladets recensent Per Bjurman upp på scenen och kysser Håkan på munnen. Sedan dess har såväl euforin på scenen och i publiken, som kärleken från landets musikskribenter varit konstant.
Lisebergshallen, 2002:
Håkan Hellström hade gjort succé, men allt var fortfarande så skakigt och skört. Som om en dröm som bara var till låns. Den här kvällen var drömmen kanske som allra vackrast. Från GP:s recension: "Håkan Hellström tar en andhämtningspaus. Armarna hänger längs sidorna. Hängslena dinglar runt höfterna. Svett i håret. Svett i pannan. Svett överallt. Det syns att han letar ord.
... tänk om det vore ni som stod häruppe...
Sedan brister det. Han börjar gråta. Ansiktet skrynklar ihop sig och han vacklar till. Han skakar på huvudet och hela hallen rister av kärlek. Just då, just där, befann vi oss i själva kärnan till vad popmusik handlar om. Att vi som står där i mörkret kan se oss själva i artisten uppe på scenen. Och tvärtom. Det är en förunderlig gemenskap."
Scandinavium, Göteborg, 2008:
Det går inte att överskatta den dragningskraft och samtidigt den känsla av ointaglighet som Scandinavium har på band och artister från Göteborg. Det är där alla de stora har spelat, det är en scen som inte är byggd för en tjej eller kille från stan. Den 12 april inledde Håkan Hellström sin turné här på ett fullkomligt fantastiskt vis. Hellström och hans band hade klivit över till ishalls-nivån och sittandes på scenkanten kunde han efter två timmar lyssna till hur publiken tog över sången i Nu kan du få mig så lätt.
Peace and love, Borlänge, Stora scenen, 2009:
Enda spelningen den sommaren och det var här Håkan Hellström satte standarden för hur konserterna skulle bli under de kommande åren. Allt från den enorma öppningen med Tro och tvivel till sättet som han och bandet hanterade den stora publikmassan. Och inte minst hur man mer än någonsin tidigare pumpade sin indiepop och sin göteborgska rock full av klassisk soulmusik. En första tagning av det som några år senare skulle kulminera på Ullevi.
Ullevi, Göteborg, 2014:
Om Scandinavium var månen var Ullevi planeten Mars. En omöjlighet. Science Fiction. Det finns ingenting som inte redan har sagts om den där osannolika kvällen. Så vi väljer att citera Isse Samie, Håkans kreativa bollplank genom alla år, som intervjuades i senaste numret av tidningen Café: "Ska jag beskriva känslan med några få ord är det "herrejävlar" eller "fuck me". Vad fan är det som händer liksom? En grabb från stan som fyller arenan. Holy shit!"
