Romantisk sorg är vikt för de unga. När ungdomen så sakteligen avtar och fåfängan växer sig stark klassas människor med känslor som patetiska och svaga. "Ryck upp dig, kom över det, du är inget barn längre", manar samhällets plastmänniskor på.
Men Håkan Hellström vägrar ställa sig i ledet, vägrar förvandla sin kropp till plast, vägrar ge upp sin mänsklighet. Håkan är 26 år och har fortfarande känslor.
- Alla skriver att det handlar om någon sorts tonårsångest, tonårssorg eller vad de nu skriver. Jag fattar inte, varför skriver de så?
Olycklig singel
Solodebutanten har redan retat upp sig på journalister som inte fattar.
- Det handlar inte om tonårsångest. Det handlar om tankar jag hade vid en tidpunkt då man blev formad som person, tankar som också följer senare i livet. Och att klassa det som tonår är så enkelt, så naivt, säger Håkan uppgivet.
Han sitter och tittar ut över Göteborg. Han är sjuk. Han har varit det länge, mycket länge, så det är inte bara den långdragna förkylningen som stör.
- Jag är ensam. Jag kommer nog alltid att vara ensam. Jag har ställt in mig på det. Jag har en massa orealistiska drömmar och behöver nog en mogen kvinna, säger han tyst och fortsätter långsamt:
- Jag har aldrig haft någon flickvän. Jag hade i och för sig en när jag var nitton. Henne vill jag fortfarande ha, säger Håkan och tittar på sina skor.
Har man följt Håkan från Broder Påvel, Honey is Cool och hans av- och påstigningar i Broder Daniel (numera definitivt på) har man säkert sett de starka ambitionerna på en större roll än "bara" trummis, basist eller gitarrist eller för den delen sångare i ett litet band som Broder Påvel. Håkan ville mer, hade större ambitioner. Och nu ska han göra det. Stå för sig själv. På egna ben. Nu heter det bara Håkan Hellström.
- Men jag tar mycket hjälp från gamla vänner som Daniel Gilbert och Timo Räisänen. De backar upp instrumentalt och hjälper till att producera. Jag ville inte använda Broder Daniel eftersom jag ville spela med andra människor och samtidigt kunna säga att det här är min grej vid sidan om Broder Daniel. Det kommer att dras nog med paralleller ändå, säger Håkan cyniskt och drar i sitt vackra ansikte.
Morrissey är husguden
På aktuella singeln Känn ingen sorg för mig Göteborg finns också låten Vi två 17 år. I slutet av låten kan man höra en kärleksfull tolkning av Smiths Rubber Ring.
- Jag älskar Morrissey och Marr och förstår inte hur sådan vacker musik kunde skapas dem emellan. De måste ha delat en vacker hjärna, funderar Håkan och letar sig vidare till sin egen musik:
- I min musik låter jag text och musik växa fram tillsammans som jag gjorde med Vi två, 17 år. Dynamik mellan harmoni och elände - där är spänningen! Henrik (Berggren) är bra på att låta hjärtat tala spontant. Konstruerat kan det lätt bli banalt, men kommer det från hjärtat blir det oundvikligen bra. Låtarna får inte vara för länge på skrivbordet, vissa skriver man smidigt och snabbt medan andra växer långsammare, och de får man hoppa mellan och skriva på lite då och då.
Håkans soloresa startade några månader tillbaka i tiden. Tio demokassetter skickades ut, sju kom tillbaks med positivt svar, och när Håkan bestämt vilket skivbolag han föredrog spatserade han stolt in på Broder Daniels bolag för att lösa problemet med att ligga på två bolag. Virgin frågade varför inte de fått lyssna och bad om en kopia. Virgin älskade Håkans sologrej, bad honom stanna kvar inom bolaget och erbjöd honom ett bra kontrakt, eller som Håkan uttrycker det: "Nu kan jag göra vad jag vill".
- Jag blir glad bara om några tar till sig det. Skivbolagen skojar om "hur är det nu att bli stjärna, Håkan?", men det går inte att tänka så. Jag slår bara bort det.
Så Håkan lade om planerna, ratade Universal och skrev på för Virgin.
Håkan har blivit popstjärna.
Och den här gången är det på riktigt.
vad: Musiker i soloprojekt och i Broder Daniel.
aktuell: Med singeln Känn ingen sorg för mig Göteborg. Spelar 11 maj på Lolita, Jazzhuset.
.
Här ger vi Håkan ett fritt utrymme för att med egna ord beskriva sin nya verklighet som popstjärna, men han är inte helt övertygad.
"För övrigt kan jag säga att det egentligen inte är nåt fel på mig. Jag är som vilken förklenad tolvåring som helst. Det där med att jag är "uppretad" på journalister som inte förstår, stämmer absolut inte. Jag är lite förundrad bara. Man får uppfatta musiken precis som man vill - jag är bara oerhört smickrad över att någon över huvud taget tar sig tid att skriva något om nåt jag har gjort själv. Det känns som om journalisterna har förknippat mig med någon annan, och av misstag skrivit om mig, och att ni journalister vilken sekund som helst kommer att inse att ni intervjuat fel person, och därefter lynchar mig. Jag är rädd för er."
Håkan Hellström
