Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/8

Här är GP:s Anna Rosenströms 20 bästa album 2020

Silkeslen r’n’b, mörk svensk rap och världskändisar på listan när GP:s Anna Rosenström räknar ner årets 20 bästa album. I toppen hittar vi en Göteborgs-akt.
Bild: Def Jam
Bild: Def Jam

20. Jhene Aiko - ”Chilombo”

Det finns ingen som har en så ljuv r’n’b-röst som amerikanska Jhené Aiko. Här är stämningen både sensuell och upplyftande när hon sjunger om relationsproblem och en hel del sex. Möjligen är skivan lite odynamisk då den knappt innehåller några låtar med högre tempo, men ”Chilombo” är ändå så pass njutbar lyssning att jag kan bortse från det.
Bild: Pooneh Ghana
Bild: Pooneh Ghana

19. Khruangbin - ”Mordechai”

Den lite svårdefinierbara trion från Texas lyckades återigen göra världens bästa bakgrundsmusik, och det menar jag som något bra. Deras skimrande gitarrer, wah-wah-effekter, framträdande basgångar och dub och disko-influenser var perfekta komponenter för att tonsätta en något latare sommar än vanligt.
Bild: Pressbild
Bild: Pressbild

18. Haval - ”Inloggad”

Rapparen från Skarpnäck har slagit igenom på bred front i år. På ”Inloggad” har han samarbetat med parhästen Manny Flaco som gör eminenta beats, vissa dunkla och elgitarrs-ylande, andra dansvänliga som i hiten ”Kandahar”. Oavsett sound målar Haval upp en dyster verklighet i sina texter där han slits mellan det kriminella och musiken. Jag hoppas innerligt att han fortsätter med det sistnämnda.
Bild: Amber Asaly
Bild: Amber Asaly

17. Kali Uchis - ”Sin miedo (del amor y otros demonios)”

På sitt första helt spanskspråkiga album lyckas Kali Uchis pricka in en ljudbild som ligger mitt emellan Narcos och Bond. Det är filmiskt, nostalgiskt, souligt och kryddat med några reggaeton-rytmer, det vill säga mycket angenäm lyssning.
Bild: Ninja Hanna
Bild: Ninja Hanna

16. Duvchi - ”This kind of ocean”

Att göra uppföljaren till hyllade ”With the world” från 2015 kan inte ha varit helt utan prestationsångest. Men Jens Duvsjö har återigen lyckats gör en samling sagolika poplåtar som låter helt egna. Hans blida röst och drömlika produktioner är lyckligtvis fortfarande där, allt är bara lite kraftfullare den här gången.
Bild: Destinee Condison
Bild: Destinee Condison

15. Popcaan - ”Fixtape”

Popcaan är den jamaicanska stjärnan som hjälpte dancehallen att nå stora kommersiella framgångar insmugen i hiphop och pop för några år sen. Mycket tack vare samarbeten med Drake, vars skivbolag han i år släppt två projekt på. ”Fixtape” är det som sticker ut av dem. I princip varje låt är bra, såväl de autentiska dancehall-tracksen som de svala ”torontofierade” spåren.
Bild: Pressbild Atlantic Records
Bild: Pressbild Atlantic Records

14. Kehlani - ”It was good until it wasn’t”

På Oakland-sångerskans andra studioalbum dissekerar hon sitt eget känslo- och kärleksliv in på bara benet. Inledande spåret ”Toxic” om en ohälsosam relation är tongivande för resten av skivan där vi får följa med i upp- och nedgångarna, på en grund av dunsande bas, r’n’b-körer och alltid med Kehlanis varma sångröst som ljuvligt sällskap.
Bild: Nicolas Gerardin
Bild: Nicolas Gerardin

13. Burna boy - ”Twice as tall”

En av Nigerias största stjärnor fick ett brett genombrott i världen förra året med sin utomordentligt svängiga skiva ”African giant” och såklart hiten ”Ye” innan dess. På ”Twice as tall” är han mer politisk och rakare i sitt uttryck, särskilt på ”Monsters you made” där Chris Martin sjunger hooken. Honom hade jag kunnat vara utan men Burna Boy bara fortsätter imponera.
Bild: Fabian Framdal Fjelvik
Bild: Fabian Framdal Fjelvik

12. Musti - ”Qoyskayga”

Här har vi en bubblare som jag tycker fler borde upptäcka. På sin debut visar den unga norska talangen upp ett brett spektra av stilar, här finns allt från popigare hits om att vara sig själv till skrytiga flexlåtar. Du behöver inte ens vara särskilt flink på norsk för att uppskatta Musti. Mjukstarta bara med mysiga ”ok rosa blomst” och njut sedan av resten.
Bild: Benjamin Forslund
Bild: Benjamin Forslund

11. Mattis - ”Ett tag till”

Med vacker lyrik och språknörderi som får en att tänka på Erik Lundin lyckades Kalmar-sonen Mattis Grusell göra en alldeles toppen skiva. Det organiska soundet framhäver fint hans texter och här blandas hiphop med visa på ett nyskapande sätt. Dessutom innehåller den utsökta gästinhopp från Cleo, Parham och Ess Bogale.
Bild: Pressbild
Bild: Pressbild

10. Pa Salieu - ”Send them to Coventry”

En ny stjärna på den brittiska raphimlen föddes i år. På sitt första mixtape rappar Pa Salieu rått på kusliga beats och trots att texterna är minst sagt mörka lyckas han samtidigt få det att svänga ordentligt. Lyssna bara på ”Frontline” och ”My family” så förstår du vad jag menar.
Bild: Dan Kendall
Bild: Dan Kendall

9. Off The Meds - ”Off the meds”

Den svenska danskvartetten med mc:n Kamohelo Khoaripe bakom micken (och förhoppningsvis stående uppe på dj-bänken snart igen) släppte en riktigt stark debutskiva lagom till vintermörkret. Kamohelos sydafrikanska tillbakalutade pratsång gör sig helt enkelt oförskämt bra ihop med denna bastunga, innovativa och effektspäckade hybrid-house.
Bild: Richard Shotwell
Bild: Richard Shotwell

8. The Weeknd - ”After hours”

Den kanadensiska croonerns senaste album är en blandning av syntigt 1980-tal och emotionell r’n’b. Dessutom innehåller det två av årens största hits: ”Blinding lights” och ”In your eyes”. Otroliga låtar båda två, men jag vill slå ett extra slag för ”Hardest to love”. I grunden en något självömkande ballad men ett oväntat drum’n’bass-beat får den att glimma till ordentligt.
Bild: Malmö New Wave
Bild: Malmö New Wave

7. Guleed - ”Lucky 20”

Malmörapparens andra fullängdare är framförallt en uppvisning i hans otroliga känsla för melodier. Med ett tydligt casinokoncept och många referenser till Italien hålls ”Lucky 20” ihop på ett riktigt snyggt sätt, samtidigt som Guleed utforskar ett mörkare spår både röst- och soundmässigt.
Bild: Karl Melander/TT
Bild: Karl Melander/TT

6. Ana Diaz - ”Tröst och vatten”

Ana Diaz kan verkligen den där konsten att skriva texter som är så specifika samtidigt som man som lyssnare nästan alltid kan relatera. Den här skivan är blottad, avskalad, personlig och full av smärtsamma, sorgliga, stärkande och helande låtar. En lysande vacker popskiva.
Bild: Will Heath
Bild: Will Heath

5. Megan Thee Stallion - ”Good news”

Houston-rapparens debutalbum är fyllt av både knivskarp rap och twerkvänliga hits. Trots ett sound som blickar en del bakåt, bland annat mot Biggies ”Who shot ya?” och Eazy-E:s ”Boyz-n-the-hood”, ligger ”Good news” precis på rätt sida av nostalgisnöret. Med stort självförtroende visar Megan Thee Stallion att hon är en av de bästa rapparna just nu.
Bild: Epic Records
Bild: Epic Records

4. J Hus - ”Big conspiracy”

Det finns knappt någon rappare som är roligare att lyssna på än brittiska J Hus. På ”Big conspiracy” är han lika karismatisk och lekfull som han brukar men han blickar också inåt. Produktionerna svävar fritt mellan genrer som grime, afrobeats, r’n’b och hiphop och bidrar starkt till att göra den här plattan så fantastisk.
Bild: Pressbild J.Willz
Bild: Pressbild J.Willz

3. Yasin - ”98.01.11”

Stockholmsrapparen började 2020 i häktet och slutade året med två enormt populära album i ryggen. ”98.01.11” är nog ändå det bästa av de två. Förutom att det innehåller en del riktiga bangers så visar Yasin också upp en sårbarhet som är väldigt välkommen inom svensk rap, samtidigt som han känns nästan ouppnåelig med sitt avspända flow och originella texter.
Bild: Pressbild Def Jam
Bild: Pressbild Def Jam

2. 070 Shake - ”Modus vivendi”

När ”Modus vivendi” kom i januari så visste jag ett det skulle platsa i toppen på en sådan här lista. De svävande produktionerna, både futuristiska och nostalgiska på samma gång, och hur hon så direkt och känslosamt sjunger ut sitt hjärta är verkligen drabbande. 1980-tals-doftande ”Guilty conscience” är fortfarande den vackraste låten som släppts i år.
Bild: Ali Lorestani/TT
Bild: Ali Lorestani/TT

1. Bennett - ”Och du heter?”

Det här albumet är så långt i från den strömlinjeformade svenska hiphopen som dominerar listorna man kan komma. Låter ett spår på ett visst sätt låter nästa helt annorlunda. Göteborgstvillingarna briljerar dessutom i såväl textförfattande som coolness och experimenterar loss med bars, sång och till och med viskningar. De gör sin egen grej fullt ut och det är en ynnest att få lyssna på.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.