Matti Ollikainen sjunger att många säkert är trötta på att han ägnar sig åt fyllepoesi. Låten heter Försvarstal och det finns en viss självdistans i texterna, men problemet med Franska Trions nya skiva är det jagfixerade babblet.
Ollikainen är som en papegoja som inte kan sluta att snacka om sig själv. Det blir tröttsamt. Irriterande. Synd eftersom han är en högst originell musiker och i sina bästa stunder kan Franska Trion göra den mest stelbenta absolutist på gott humör.
Det finns infall som har en Kjell Höglund-nerv – men bandet slarvar bort sin originalitet. Fin kontrast dock när Victor Furbacken sjunger som en korgosse på den avslutande Rouge ep vert.
ANNONS
