Är din nya platta Love everything det mest lättillgängliga du har gjort?
–Ja, kanske. Jag har inte funderat så mycket på det. De senaste åren har jag haft lyxen och förmånen att få arbeta med olika konstellationer, i Fire! Orchestra, med Andreas (maken Andreas Werliin) i Wildbirds & Peacedrums och nu solo med Mariam the believer. Det är ett sätt för mig att bli lite tydligare i de sammanhang där jag tycker om att rota musikaliskt. Det ger mig också möjlighet att ta ut svängarna lite mer.
Har du suttit med Mariam the believerhatten på huvudet när du har skrivit de här nio låtarna, eller hur vet du vilken låt som passar i vilken konstellation?
–(skratt) Nej, det har jag inte gjort. Jag går väldigt mycket på intuition och magkänsla. Vad tycker jag är spännande, vad utmanar mig, hur skulle detta fungera i femtakt och med massa syntar ovanpå? Det handlar mycket om att hålla det spännande, och det är ju därför jag samarbetar med så många olika människor även på mina egna album (Sofia Jernberg, Mats Gustafsson, Oren Ambarchi och ett tiotal andra musiker). Jag är inte intresserad av att göra musik ensam. Det är genom samarbeten man utvecklas, både som person och musiker.
Så varför skapa ett soloprojekt som Mariam the believer?
–Jag kände ett behov av att göra något lite mer ... bildmässigt. Jag tänker mycket i bilder och ville skapa något himmelskt, musik som innehöll mer rymd och luft. Det fanns kanske mer inuti mig än det som hade kommit ut – det spirituella jaget, det tvivlande jaget, det sårbara jaget – och det ville jag omvandla till något upplyftande, starkt eller läkande. En sådan ambition fanns det absolut.
När du fick ta emot det fina priset Jazzkatten 2013 beskrevs du av juryn som en musikalisk kameleont. Hur kändes det?
–Priset var såklart väldigt hedrande, och jag tycker mycket om katter, men jag reagerade lite på formuleringen om att jag skulle vara som ”en kameleont”. Är inte det ett djur som helt och håller anpassar sig efter sin omgivningen för att smälta in och inte störa? Det låter ju lite tråkigt.
Jag tror de menade att du står för ombytlighet och nyfikenhet, att du ständigt prövar nya stigar och gör lite vad du vill.
–(skratt) Jo, i så fall låter det bättre. Det känns fint att prisas för att man rör sig fritt mellan olika musikstilar.
