Eye of the storm, Into the garden of your mind, Sink or swim och kanske framför allt Stay Casey. Med sådana låtar är Songs from a pale and bitter moon fortfarande ett av mina absoluta favoritalbum från det sena 80-talet. Det kom samma år som Pixies Surfer Rosa och Sonic Youths Daydream Nation (1988) och jag tycker fortfarande att där finns ett känslomässigt släktskap mellan plattorna. Blue for Two var då förstärkt med bland andra Chips Kiesbye, Michael Ilbert och Björn Olsson, dessutom hjälpte en ung Tityo till att köra och jag tror att Freddie Wadling – som på den tiden kunde ryta ner fåglar från stadens hyrestak – varken förr eller senare sjungit med sådant domedagsdjup.
Nu har Freddie Wadling och musikern/låtskrivaren Henryk Lipp plockat med Christoffer Berg på syntar och diverse trumljud och återvänt med en ny gemensam platta, deras första på 14 år Det är en efterlängtad comeback. Både för oss och dom. Efter ett par sköna men rätt tillrättalagda soloalbum och förra årets blodfattiga Bondplatta så skälver Freddies röst igen. Jo, faktiskt. Den rister och ruskar om, larmar och gnyr. Plötsligt sjunger han inte bara med det där råa bettet; Freddie skriker som vore han lös på Urania 1984 med hela Cortex i ryggen.
"Yeah, I’m just a nightcrawler baby, I’m like a modern day Faust. Cause I’m like a cat baby and you are just a mouse!" frustar Freddie halvvägs genom stenhårda Crawler och man riktigt hör saliven piska nåt gammalt puffskydd. För samtidigt låter det gammelmansblues om alltihop.
Musiken skaver och kränger, Henryk Lipp hade en ljudmässig vision om gamla jazz- och bluesinspelningar och det är precis så det känns. Primitivt. På gott och ont. Där Ugly child blir stel tolvtaktsblues och Riot without reason till nåt Afrikadansande pausstycke lyckas de förträffligt med fina Living for today och skruvar verkligen in sin galna John Mayall-cover av I’m your witch doctor i krysset.
Enligt bookleten finns här ytterligare två covers (av Bo Diddley och Larry Fischer) men visst borde det vara tre? Andraspåret Lion’s den är ju en oblyg stöld av gamla Sure 'Nuff ’n’ Yes I do. Skulle den mot förmodan bli en fet radiohit är det bara för Lipp & Wadling att posta Stimpengarna till Captain Beefhearts dödsbo.
Screamin’ Jay Hawkins: I put a spell on you
Captain Beefheart: Safe as milk
