Muminmamman får oss att förstå EIP-föräldern

Psykologer har länge talat om hur det påverkar barn att bli fysiskt försummade men desto mindre om bristen på emotionell omvårdnad – tills nu. Det talas allt mer om emotional immature parents, EIP:s. Celia Svedhem hittar föräldratypen under läsningen av Tove Janssons ”Trollvinter”.

ANNONS

När barn inte blir mötta i sina känslomässiga behov lägger de ofta förklaringen till det hos sig själva. Det brukar vara lättare att stå ut med att det är något fel på en själv, än på ens föräldrar. Paradoxalt kan tyckas, men det är ju dem som barnets hela överlevnad och trygghet hänger på.

Jag kommer att tänka på det när jag läser om Tove Jansson ”Trollvinter”. Den har precis kommit i ny upplaga. När verket skulle översättas till italienska övertygade inte de svartvita bilderna. För första gången blev därför den ödsliga vintervärlden Mumin vaknar upp till färglagd. Och nu finns bilderna i fyrfärg även för oss nordbor.

ANNONS

Plötsligt blev han rädd och stannade i det varma mörkret utanför månstrimman. /.../

Mamma! Vakna! Skrek Mumintrollet och drog i hennes täcke.

Men mamman vaknade inte.

Mumintrollet rullade ihop sig på mattan bredvid hennes säng

För att stå ut med ensamheten och smärtan det väcker hos Mumin när mamman inte förmår möta honom i hans rädsla, förklarar han det för sig själv med att hon sover en lång lång vintersömn – ja hon, och hela familjen, måste ha gått i ide helt enkelt!

Hela världen har gått i ide, tänkte Mumintrollet. Bara jag är vaken och kan inte somna. Bara jag kommer att vandra och vandra, alla dagar och alla veckor, tills jag också blir en snödriva som ingen ens vet om.

Mumintrollet lämnar Muminhuset med den sovande familjen – och det frusna vinterlandskapet han möter därutanför är symboliskt för hur det är för ett barn att inte ha någon att dela sin inre värld med: Kvällsmörkret kom krypande ur stupen och klättrade långsamt upp mot de frusna kammarna. Däruppe låg snön som taggiga vita tänder mot den svarta klippan, vitt och svart, och ödslighet så långt man såg.

I Sverige har precis den amerikanska psykologen Lindsey C Gibsons bok ”Vuxna barn till emotionellt omogna föräldrar” kommit ut.

När ett barn inte har någon som hjälper till att sätta ord på upplevelser och känslor är det svårt att integrera dem och göra dem till en familjär del av en själv:

ANNONS

Han tittade på jasminbusken som var ett slarvigt trassel av nakna grenar och tänkte förfärad: Den är död/.../ Den här världen tillhör nån annan som jag inte känner.

Vi psykologer har länge talat om hur det påverkar människor att bli fysiskt försummade under uppväxten, eller vara med om traumatiska upplevelser. Men detta, att växa upp i brist på emotionell omvårdnad, är något som inte fått lika stor uppmärksamhet. Först på senare år har en medvetenhet kring detta börjat spridas, framförallt internationellt med USA i spetsen. I Sverige har precis den amerikanska psykologen Lindsey C Gibsons bok ”Vuxna barn till emotionellt omogna föräldrar” kommit ut. Där skriver hon om konsekvenserna av att växa upp med det hon kallar för ”emotional immature parents”, EIP:s. Föräldrar som av en eller annan anledning inte förmår trösta, stötta, och uppmuntra. Som inte visar nyfikenhet på vilka deras barn verkligen är, och inte finns där och delar svåra såväl som glada känslor, eller hjälper barnet att förstå förvirrande upplevelser.

Enligt Gibsons mångåriga erfarenhet som psykolog och psykoterapeut kan dessa barn i vuxen ålder absolut bli högfungerade individer, utan någon psykiatrisk diagnos. Men många gånger är det just denna grupp som själva söker upp hennes mottagning och berättar om svårhanterliga känslor av ensamhet, ångest, nedstämdhet och relationssvårigheter. Många av dem funderar på varför de mår så dåligt och minns tillbaka på sin barndom med obehag utan att riktigt förstå varför. De hade ju föräldrar som tog hand om dem, gav dem mat och kläder, flera av dem fick också allt i materiell väg som de pekade på. Inte heller var de med om någon stor, traumatisk händelse: de flydde inget krig, ingen dog, ingen misshandlades fysiskt… men ändå? Gibson stöttar sina tankar med anknytningsforskning och affektfokuserade teorier av bland andra John Bowlby, Mary Ainsworth och Diana Fosha.

ANNONS

För det här med praktisk och fysisk omsorg, det är minsann inget Muminmamman försummar!

En annan amerikansk psykolog och författare med liknande tankar som fått stort genomslag de senaste åren är Nicole LePera, under namnet The holistic Psychologist på Instagram. Hon har skrivit flera böcker just kring hur man läker efter en uppväxt med denna typ av föräldrar. Hennes senaste ”How to be the love you seek” blev häromdagen en New York Times-bestseller.

Muminmamman är ett typiskt exempel på en EIP. Ute i den främmande vintervärlden träffar Mumin så småningom på några varelser som han blir vän med – men så dör en av dem, den lilla ekorren med den vackra svansen. Än en gång vänder han sig till sin mamma. Men inte heller nu kan hon ge honom något annat än ett rent praktiskt råd – vilket Mumintrollet uttrycker som att hon mumlar i sömnen. (Sorgband… de finns i min garderob… högst upp… till höger…)

Så sover Muminmamman vidare hela vintern. Hon hade inte hört islossningens kanonskott och snöstormens som tjöt i kakelugnen, hon hade haft huset fullt av oroliga gäster och väckarklockorna hade ringt genom hela vintern utan att väcka henne.

Men så nyser Mumintrollet.

Nu har du gått och förkylt dig, säger hon med ens klarvaket.

För det här med praktisk och fysisk omsorg, det är minsann inget Muminmamman försummar! Och sent omsider får Mumin den föräldraomsorg han så suktat efter. Mamman värmer saft, blandar förkylningsmedicin, bäddar ner honom i sängen och äntligen, äntligen känner han sig fri från ansvar och kan somna en blund. När han sedan vaknar har han inte längre ont i halsen. Kanske… Han undrade om han inte skulle vara sjuk lite till för att bli omskött…. Och det skulle man väl kunna unna honom?

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: Sjuka kvinnor av Elinor Cleghorn

LÄS MER:Recension: ”Rätten till sex” av Amia Srinivasan

LÄS MER:Recension: ”Kläda blodig skjorta - svenskt barnafödande under 150 år” av Maja Larsson

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS