Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Martina Montelius har skrivit "Stackars Birger" direkt för ljudboksformatet. Pressbild.

Montelius gör hämndfantasi från teatervärlden

Med en ursinnig hämndfantasi gör Martina Montelius sitt intåg i ljudboksvärlden. "Stackars Birger" är influerad av hennes år som teatersufflös.

"Stackars Birger" är en tragikomisk hämndaria i tio delar, skriven för Storytel Original. Huvudpersonen Gisela är en synnerligen professionell och ordningsam sufflös på den Stora teatern, "den bästa sufflösen, med en nästan övernaturlig förmåga". Att hon har vissa problem med att knyta an till sin omgivning är inget större problem – åtminstone inte förrän regissören Birger träder in i handlingen.

När Birger kränker Gisela svarar hon med en rejäl hämndaktion. Hon kidnappar honom helt enkelt och låser in honom i potatiskällaren där han utfordras vid regelbundna tidpunkter, som om han vore ett (ganska tråkigt och krävande) husdjur.

"Ganska effektiv hämndfantasi"

- Jag tror att den här berättelsen kan vara en ganska effektiv hämndfantasi för rätt många människor i teatervärlden – eller för människor som har varit långt ner i hierarkier över huvud taget, konstaterar Martina Montelius, som själv har läst in ljudboken.

TT: Du säger att du har burit på det här materialet länge, hur menar du då?

- Jag har varit sufflös själv i sju år och jobbat mycket med sådant som att vara assistent och hämta kaffe. När metoo kom återaktualiserades en massa saker som hände på den tiden.

TT: Var folk lika hemska som Birger?

- De flesta som jobbar på teater är, jag skulle inte säga normala människor, men de är inte sexuella predatorer (rovdjur) så att säga. Men det finns ju några som är det och ingenting som beskrivs i "Stackars Birger" är någon överdrift. Sedan har ingenting av det hänt på riktigt så konkret, men liknande saker har hela tiden hänt på riktigt.

"Metoo har ändrat det"

Martina Montelius berättade nyligen att hon var en av de 18 kvinnor som i Dagens Nyheter har vittnat om den så kallade kulturprofilens övergrepp. När beskedet om att mannen häktas misstänkt för våldtäkt kom i måndags blev hon glatt överraskad.

- Man har sett de här männen stå på Stockholms finaste restauranger med sina champagneglas och sina fina kläder och skrattat. Och så har folk sagt till varandra: "Vet du vad han gjorde?", "Ja, det är fruktansvärt!" De har gjort det så riskfritt för att folk inte har vågat berätta. Det har metoo ändrat på, säger hon.

Hon är noga med att påpeka att hämndaktionen i "Stackars Birger" är högst symbolisk.

- Själv har jag aldrig kidnappat någon eller låst in dem i potatiskällaren – och jag skulle inte få för mig att göra det heller. Jag tror att den typen av fantasier passar bäst som just fantasier.