Redan matsedelns omfång lovar gott. Bara nio rätter allt som allt. Koncentration i köket, med andra ord.
I baren tre representationsherrar som så här mitt i veckan unnar sig champagne före maten i väntan på en fjärde. Vid borden några mogna par och i avskildhet ett stort men stillsamt sällskap. Inget hålligång, om vi säger så. Till Linnéa Art Restaurant går man för matupplevelsen och ser till att ha guldkortet i handväskan.
Vi valde meny Edin Dzemat, sex rätter komponerade av och namngivna efter kökschefen, till det egentligen orimligt låga priset 795 kronor. Att den prislappen överhuvud taget är möjlig beror förstås på att råvarorna inte är de allra exklusivaste, men framför allt handlar det om att krogen kan ta betalt för dryckerna. Det enklare vinpaketet till ”vår” meny kostade 795 kr, men vi kunde valt ett exklusivare för 1 095 pengar.
Gröna sparrisstänglar nedstuckna i kryddad avokadoröra. Det var så det började. Ljuvligt med lite bett. Varpå följde ytterligare en bedårande och läcker munsbit – enmacaron bestående av nypon, rödlök & kycklinglever. Tredje aptitretaren – tunna skivor av rådjursfile, ett par vinbär och en härlig pumpakräm.
På bordet hemmabakat, vad annars, knäckebröd med kummin och rejäl sälta plus förtjusande små formbröd.
Dags så för första riktiga rätten. Laxens lena ”innerfilé” serveradesmed maltkorn och pepparrotskyla, det senare kritvitt, luftigt som porös nysnö nedsänd från himlen, eller möjligen hämtad ur frysen. Perfekt råvara, experimentlusta och en upplevelse som bara proffs kan ge. Här sattes standarden.
Kanske den godaste pilgrimsmussla vi ätit. Lätthalstrad med färg på toppen, sellerikräm och lättrökt tomatjuice vid sidan plus ett muskulöst litet kraftpaket i form av en minitomat så fylld av sötma, syrlighet och ren tomatsmak att vi häpnar. Kommer vi att minnas länge.
Därefter en rödbetsvaration med confiterad äggula och jordärtskocka.Vackert. Ett samfällt mumsimums hördes runt bordet.
En perfekt torskpuck serverades med enormt koncentrerad skaldjursreduktion som spred salighet. Till detta en örtkryddad kräftstjärt, ännu med smak av havet. Mild kräm på persiljerot och hasselnöt, krondillsvassle som skum på fisken. En fulländad kombination, ett konstverk, trots att köket djärvt sig att använda nästan hela paletten.
En oxkind som tillbringat 24 timmar i ugnen befann sig i behagfullt sönderfall. Hade på tallriken sällskap av oxblodspudding och päronkräm. En lika överraskande som välfungerande kombination.
Variation på äpplen från krögarens egna träd, små cylindrar krönta med den minsta lilla maräng. Inte för sött, ändå den godisavslutning som även den mätte trängtar efter.
Servicen höll måttet hela vägen, från välkomnandet till avskedet, utan de stela nackar man riskerar möta på upphöjda etablissemang. Ingen show men väl initierad, lågmäld information om maten och dryckerna, de sistnämnda valda med omsorg ur europeiska importer som dessvärre inte står att finna på bolaget. Avspänt och ändå proffsigt rakt igenom, som det gärna blir när folk är trygga i sin yrkesidentitet.
Vad finns då att säga om lokalen, ifjol prisbelönt som Årets krogmiljö? Jo, att den är genomarbetat elegant ända in på toaletten, att stolarna är sittriktiga med angenäma avstånd mellan borden. Att glaskonstnärer från Kosta Boda Orrefors stall får väggar och andra lediga utrymmen att lysa i djärva färger och udda former.
Totalt 25
Förrätt 5/5
Varmrätt 10/10
Dessert 5/5
Service 5/5