Generande ofta talar vi om en enda man när vi talar om Ryssland, som om landet inte var större än en familj. Vad tänker HAN göra härnäst? Hurdan är HAN egentligen? Så har det låtit under landets tidigare diktatorer, och med Putin är vi tillbaka i samma hjulspår. Det här sättet att tänka sveper in Putin i ett moln av mystik samtidigt som det krymper honom till någon sorts serietidningsskurk, vilket inte hjälper oss att förstå Ryssland bättre.
När jag träffar Masha Gessen vill jag inte göra ännu en intervju av den här typen. Vad är det som saknas i Västs beskrivning av Ryssland, frågar jag. Vad är det vi missförstår?
– Det som irriterar mig mest, både när jag läser andra och när jag själv blir ombedd att skriva någonting, är förväntningarna på att vi kan förutse när regimen ska falla. Den kommer att falla, men vi lider fortfarande under vanföreställningen att Väst kan påverka utvecklingen i Ryssland och att vi kan förutsäga vad som ska hända.
Ett av de scenarier som är i svang, säger Gessen, är föreställningen att den krisande ekonomin ska få mäktiga affärsintressen att sluta sig samman mot Putin.
– Det tror jag inte alls på, eftersom det bortser från vad som har hänt i Ryssland de senaste sexton åren. När Putin tillträdde var bland det första han gjorde att tala om för oligarkerna: Ni kan ge upp en del av er ekonomiska makt och all er politiska makt i utbyte mot trygghet. Om ni inte går med på det kommer konsekvenserna att bli exil eller fängelse. Och alla accepterade budet utom ett par personer som slutade i exil eller i fängelse. Den härskande klassen utgörs av de personer som gick med på det där erbjudandet för sexton år sedan!
Jag träffar Masha Gessen på litteraturfestivalen i Sigtuna. Hon är intensivt närvarande, enbart inriktad på att prata om väsentligheter. Det hon vill ha sagt framgår med avundsvärd klarhet – att lyssna på någon vars intellekt och självförtroende matchar varandra är alltid lika inspirerande. Mellan Ryssland och Väst finns en avgörande skillnad i mentalitet, säger hon.
– Putin bryr sig inte om att framstå som god. Vad Ryssland säger till världen är: Sluta låtsas. Världen är rutten, och vi ryssar är de enda som vågar erkänna det öppet.
Den som försöker argumentera med en motpart som ljuger obekymrat, och som försvarar sig med att alla andra är lika ruttna, hamnar alltid i underläge. Hur bemöter man en sådan regim? Med sanktioner, svarar Gessen. Vi ska inte inbilla oss att sanktioner kommer att få Putin att ändra sig. Det gör han inte. Vi ska införa sanktioner därför att det enda rätta är att isolera en diktator.
På Brezjnevs tid visste alla att regimen ljög, men folk verkar tro på Putin när han påstår att fascister utgör en fara i Ukraina eller att EU hotar Ryssland. Om ryssarna är så cyniska, varför riktar de inte en del av sin cynism mot regimen?
– För att förstå det måste man förstå dubbeltänk. I ett totalitärt samhälle utvecklar man förmågan att tänka längs två samtidiga spår. På det ena spåret finns den mäktiga stat man identifierar sig med, det heroiska arvet från andra världskriget. På det andra spåret, det privata spåret, vet man att myndigheterna alltid lurar en. Tricket är att spåren aldrig korsas. Därför kan folk samtidigt tänka att Ryssland återupprättar sin storhet genom att slåss mot fascister i Ukraina och att man själv har blivit blåst eftersom man inte kan köpa lika mycket mat som för ett år sedan. Någon motsägelse uppstår aldrig.
På grund av korruption och misskötsel har det blivit allt dyrare för ryssarna att utvinna olja, förklarar Gessen. Därför förutsätter landets ekonomi ett stigande oljepris.
– När oljepriserna planade ut omkring 2011 började den ryska ekonomin gå trögt. Jag är övertygad om att vi har spänt kärran framför hästen när vi har skrivit de senaste årens historia. Vi tror att kriget Ukraina ledde till den ryska ekonomiska krisen. Tvärtom – den ekonomiska nedgången var en av anledningarna till kriget i Ukraina. Man ville mobilisera befolkningen med ett krig, eftersom Putins erbjudande – pengar i utbyte mot passivitet – inte gick att upprätthålla längre. Pengarna var slut.
Betyder det att vi kan vänta oss fler invasioner?
– Det är tänkbart. Men jag tror att inbördeskrig är en annan möjlighet. Det är ett mycket billigare alternativ. Det är mer sannolikt att folk kommer att mobiliseras mot inre fiender. Det kostar heller inte lika mycket i form av internationella reaktioner. Men det betyder inte att Baltikum är uteslutet.
Till de inre fienderna hör förstås Pussy riot. Gessen har fortfarande kontakt med Nadezjda Tolokonnikova och Maria Aljochina.
Vad gör de nu?
– Nadezjda och Maria har gjort något väldigt spännande. Efter att de släpptes ur fängelset har de startat en organisation för fångars rättigheter, Zona prava (Rättighetszonen). Syftet är både att hjälpa individuella fångar och att reformera fångvården. De har unik tillgång till information inifrån fängelserna. Om de hör talas om någon som har satts i isoleringscell får de hundratals människor att ringa till fängelset och ställa frågor om den personen. Det räcker ofta för att rädda ett liv.
Talar vi om politiska fångar eller alla fångar?
– Hela konceptet politiska fångar är meningslöst i Ryssland idag. Säg att vi har en företagare någonstans, och någon som har goda kontakter med de lokala myndigheterna vill överta hans firma. Då får han åklagaren att åtala honom för bedrägeri och företagaren hamnar i fängelse. Ingen får en rättvis rättegång. Alla är politiska fångar.
Var ska någon förändring komma från i ett land som är så korrupt?
– Det kommer att implodera. Det är det enda som kan hända. Ett slutet system imploderar förr eller senare. Allmänna val är alltid en kritisk punkt i ett sådant land, även om de inte längre fungerar som val. Jag skulle vara uppmärksam på vad som händer i samband med valen, väl medveten om att vi inte kan förstå de mekanismer som kan fälla regimen kring ett val eller vid något annat tillfälle.
Nästa parlamentsval hålls 2016, presidentvalet 2018. Och så sitter vi till sist och talar om Putin i alla fall. Vad skulle få ryssarna att tappa förtroendet för honom, undrar jag.
– Den stol han sitter i har en magisk kraft. Så länge han sitter i den där stolen kommer han att utöva makt. Den allmänna opinionen i ett totalitärt samhälle fungerar på det sättet. Så fort han dör, eller lämnar sin post, eller om något skulle hända honom kan den allmänna opinionen svänga på ett ögonblick. Men jag är inte övertygad om att det blir bättre för att han är borta.
FAKTA: MASHA GESSEN
Vem: Rysk-amerikansk journalist och författare,
Född: Moskva 1967, numera bosatt i New York.
Bakgrund: Hon har skildrat Putins tolv första år vid makten i Mannen utan ansikte (2012) och rättegången mot Pussy riot i Ord kan krossa betong (2014). Hennes senaste bok, The brothers (2015) handlar om bröderna Tsarnajev, som låg bakom bomberna på Boston maraton 2013. Hon arbetar nu på en andra bok om Putin. Gessen medverkar regelbundet i New York Times. 2013 belönades hon med Tucholskypriset av Svenska PEN.
Aktuell: Som affischnamn på Bokmässan. Nästa år har det gått 250 år sedan svenska Tryckfrihetsförordningen infördes och både i år och nästa år lyfter Bokmässan fram tillståndet och förutsättningarna för det fria och ofria ordet i Sverige och världen. Masha Gessen medverkar bland annat i programpunkterna Ryssland och den nya världsordningen på på torsdag och Den relativa yttrandefriheten på fredagen, tillsammans med Ian Buruma.
