När vi kommer till kapellmästare Curt-Eric Holmquists kontor intill hamnkrogen på Liseberg är Lotta Engberg inte där.
- Mötte ni inte henne när ni kom? Hon är nog ute och röker.
Någon minut senare dyker hon upp tillsammans med maken Patrik Ehlersson och senaste tillskottet till familjen: Alice, 5 månader med gräddvit päls och tillgivna, pigga ögon, tuggandes på en Lisebergskanin. Hon matas med äppelbitar och får ett kommando hon fullständigt struntar i:
- Du får stanna här hos den fula farbrorn.
Lotta Engberg och Curt-Eric Holmquist kör rå men hjärtlig jargong i arbetsrummet med synten och bokhyllorna bågnande av musikböcker. Där bläddrar de fram tänkbara låtar och spånar fram allsångskvällar, musikprogram som Curt Eric Holmquist sedan arrangerar.
- Vi lever kvar i den analoga åldern, konstaterar han.
På väg ut från kontoret hinner Lotta Engberg beskriva hur hon firat Bingolottos säsongsavslutning, med höga tittarsiffror programledaren noga lagt på minnet, vilat på soffan, ätit sill, varit på långpromenad med valp-Alice och sett en äsping (liten huggorm). Hon går på högvarv. Ändå är Lotta på Liseberg rena semestern för henne, försäkrar hon:
-Annars brukar vi ju alltid åka på Diggilooturné. Nu får vi vara hemma.
Inte så mycket knussel
Vi slår oss ner vid ett rankigt bord i solen vid Mölndalsån, och Alice, som är en fågelhund får genast syn på några änder hon vill hoppa i och fånga. Lotta Engberg, van att hålla många bollar i luften, försöker nu också förmå Alice att inte simma eller äta upp min kulspetspenna medan hon funderar över varför hon är så folkkär.
- Ja, det är inte så mycket knussel.
Knussel?
- Ja ... solglasögon och nitbälten, du vet.
Jag är inte helt säker på att jag hänger med. Själv har hon keps - men det är bara för att hon just varit hos frisören som råkat färga inte bara håret utan hela hårfästet brunt. Lotta Engberg tar av kepsen och visar.
Hon är inte den som skäms för den hon är. Rättfram, tänker jag. Och, en tävlingsmänniska med oanade talanger från finaste avgångsbetyg från Musikaliska Akademin med klassiskt piano som huvudinstrument till jägarexamen - kanske ett måste för dottern till en kringflyttande jägmästare (känd från Körslaget).
Hon tror att andra främst uppfattar henne som glad och käck. Det stämmer också ganska väl:
- Visst finns det väl andra sidor av mig också, men jag tycker att livet är för kort för att ha tråkigt. Det känns allt viktigare att ha roligt, faktiskt. Annars sover jag hellre.
Det bästa hon vet är inte, som man lätt kan tro, att själv stå i centrum utan att få "kreera fram" något musikaliskt tillsammans med andra. Höjdpunkter är till exempel när hon var sångcoach på musikalen Little shop of horrors, eller under Körslaget då hon peppade fram sitt team Laxå:
- Jag är ju i grunden sånglärare, och de hade aldrig sjungit ihop. Det var underbart att få hjälpa dem och se deras glädje när det blev bra ...
Hur går den här bakgrunds-Lotta ihop med programledar-Lotta och Lotta på Liseberg?
- Inte heller i de ögonblick jag står på scen är målet att synas och överglänsa. Jag presenterar andra: titta här så bra de är ...
Sjöng för finpublik
Som dansbandssångerska är hon van vid att leverera "bruksmusik" för de dansande.
- Då spelar det ingen roll hur bra jag sjunger om din partner luktar svett.
Med Kikki och Bettan sjöng hon för en festande finpublik, och revyn i Arlöv gavs för nyktra humorsugna. Allsång är ytterligare något annat:
- Då är alla med på giget. Det är inte ni däruppe på scenen och vi härnere, det är allihopa vi.
Tidigare i dag pratade hon med Charlotte Perelli och Sarah Dawn Finer om deras tema "pudelkrull och axelvaddar" och de styrde upp en låt: Kärleken är evig, av Lena Ph.
- De är ju fantastiska sångerskor som man verkligen kan prata musik med.
Känner du igen dig i dem?
Först ser Lotta Engberg ut som ett levande frågetecken. Sedan säger hon tveksamt "ja, men de är ju mycket större artister än mig"
Hurdå, menar du?
- Charlotte Perelli har ju vunnit Eurovision Song Contest, och, ja inte för att man jämför sig, men ...
Vad skulle de prata om?
Jag undrar, rent hypotetiskt, om hon fick 17-åriga Lotta Pedersen ur a cappellagruppen Trioala som gäst, vad skulle de prata om då? Lotta Engberg, 46 skulle tänka: "Det där var ju en ganska katig ung dam." medan Lotta den yngre skulle stå där med fjärilar i magen och hålla på att dö för att hon fick träffa någon som ... Lotta Engberg.
Nu när Lotta på Liseberg nu ska tv-sändas undrar jag om inte lite av grejen med allsång egentligen är att den ska njutas live? Lotta Engberg kontrar med att det "gäller att glädjas i musiken exakt här och nu, oavsett var man befinner sig".
- Om man sitter och sjunger många tillsammans så kan det bli mycket vackrare än man anar och tror.
