I mina mest krassa stunder tänker jag att boken framförallt är en fin marknadsföringsprodukt som skickas ut till oss på redaktionerna. Internet har varit en del av vår vardag i snart trettio år. Ändå är det fortfarande papper mellan inbundna pärmar som tycks krävas för att en kulturredaktör ska reagera.
Samtidigt pågår en teknisk revolution. Litteratur tar man del av digitalt i första hand. Poeten Yasmin Omar ger inte ut böcker, men har 5 000 följare som delar vidare hennes dikter på Instagram. Tre aktuella kulturtidskrifter försöker fånga in litteraturen på 2020-talet.
Första numret av återfödda kulturtidskriften 20-tal har underrubriken ”på spaning efter den tid som är”. Jag medverkar i ett samtal om framtidens litteratur tillsammans med Lyrikvännens nya redaktör, poeten David Zimmerman och debuterande poeten Ellen Nordmark. Ett samtal som kom att kretsa kring folklig och akademisk poesi, form och innehåll. Och pengar.
David Zimmerman spanar att det finns två olika sorters samtida författarskap: "allkonstnären”, där twitterkontot kan vara en lika viktig kanal som bokutgivningen på prestigeförlaget (typ Elis Burrau). Sen har vi den projektbaserade och konceptuella, där skrivandet är formulerat och avgränsat för att passa in i mallar till satsiga författarutbildningar eller stipendieansökningar (typ Judith Kiros, ”O”), eller till och med en doktorandansökan.
Konstnärlig forskning, som debatterats under sommaren på Expressens kultursida, är en relativt ny akademisk disciplin. Författare kan uppnå doktorsgraden i sin egen konstnärliga praktik, och under tiden få ett par års trygg anställning. Men vilken sorts litteratur skrivs inom de akademiska begränsningarna?
I den nya redaktionens andra nummer av Lyrikvännen (2/2020) skriver Amelie Björck, en av få som läst alla avhandlingar i litterär gestaltning på HDK-Valand. Hon beskriver konstnärlig forskning som en tredje väg mellan dikt och vetenskap, och ställer sig försiktigt positiv men varnar för att lägga akademins logik på ett författarskaps utveckling.
Glänta (1-2/20) i sin tur vill vara en verktygslåda med begrepp för att analysera och förstå sin samtid. Ulf Karl Olov Nilsson skriver underhållande om Hapax legomenon, ord som bara förekommer en gång i en text, och Lydia Sandgren om kärlekens kronologi. Slutsatsen i Sven Anders Johanssons essä om dialektik stannar kvar: Man bör aldrig hålla två tankar i huvudet samtidigt, man bör tvärtom alltid försöka sätta ihop dem. För allt hänger ihop. Och på så vis kan vi försöka tänka lite längre, utanför kolumnerna.
Läs mer av Victoria Greve:
LÄS MER:Kulturlivet blir tråkigare utan indieförlag
LÄS MER:Vem får skriva om mexikanska flyktingar?
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
