När jag bodde i Malmö ordnades det stadsvandringar för kvinnor från Rosengård. De hade invandrat till Sverige för tio eller femton år sedan men aldrig varit inne i city. De hade gjort sitt livs resa när de lämnande sina hemländer men levde sina liv helt och hållet i det egna kvarteret. Då ska man veta att det är väldigt nära mellan Rosengård och Gustav Adolfs torg.
I boken om sig själv berättar Zlatan Ibrahimovic att han var sjutton år innan han först kom in till centrala Malmö och då var det för att börja träna med Malmö FF. Han hittade inte ens till Stadion. På den tiden hette stjärnorna i Malmö FF Niclas Kindvall och Hans Mattisson och på läktarna satt en homogen, vit publik. Laget levde på gamla minnen och var på väg ner i Superettan.
När Malmö FF vann SM Guld 2010 var det med ett lag där spelarna med invandrarbakgrund stod för de avgörande insatserna. Läktarna var fulla av deras yngre fans som tagit cyklarna och bussarna från Rosengård. Triumfen på den nybyggda arenan blev en praktisk uppvisning i lyckad integration i en stad som ofta beskrivs som landets mest delade. Det hade inte hänt utan Zlatan Ibrahimovic. Det var han som satte bollen i rullning när han första gången drog på sig den himmelsblå matchtröjan.
Det där är bara en av anledningarna till att man kan läsa Zlatan Ibrahimovic massivt uppmärksammade självbiografi på flera sätt. Ur olika synvinklar.
Historien handlar förstås mycket om stora fotbollsmatcher. Zlatan Ibrahimovic och medförfattaren David Lagercrantz skriver detaljerat om enskilda händelser på planen. Vi får Zlatans version av hur det gick till när han klackade in bollen bakom Italiens målvakt Gianluigi Buffon under EM 2004, när han också det med klacken säkrade skytteligatiteln i Italien och när han dundrade upp bollen i den ungerske målvaktens vänstra kryss i slutminuterna mot Ungern 2005.
Zlatan förklarar hur han i de avgörande, alltid trängda momenten, i ett blixtrande ögonblick ser en tydlig bild av hur han ska agera. Han identifierar den enda möjliga vägen fram till mål och med några snabba rörelser som sitter insprängda i nervsystem och muskler får han det svåra att se enkelt ut. Experterna brukar prata om split vision och spelförståelse, men detta är ytterligare en dimension som bara de allra bästa har. Att visualisera hela det färdiga konstverket och sedan utföra det.
Det är en utvecklingshistoria också. Zlatan Ibrahimovic gör en hisnande klassresa. Han växer upp i en trasig familj som bryts sönder i allt mindre delar av alkohol, droger, våld, skilsmässa skuldbeläggande och ren fattigdom. Mamman orkar inte hålla ihop sig själv och reagerar genom att misshandla barnen med träslevar. Pappan sitter i en lägenhet med ett ständigt tomt kylskåp och fastnar framför nyhetssändningarna där hans gamla hemland slits itu av kriget. Zlatan flipprar runt och försöker hjälpligt parera både välmenande och direkt elaka insatser från speciallärare, socialarbetare och tränare. I detta grundläggs en rädsla för att ”bli kallad till möte”. Han blir ständigt utpekad, uppläxad, förminskad. Det är en ångest han fortfarande bär på. Det är inte konstigt att han går i konflikt med Pep Guardiola. I Barcelona hamnar han återigen i ett slags skolmiljö. Tränaren Guardiola blir en förlängning av specialläraren i Rosengård.
Zlatan Ibrahimovic blir en ovanligt bra fotbollsspelare men tvärtemot vad rubrikerna och de kaxiga citaten talat om genom åren faller han ofta tillbaka i en känsla av otillräcklighet. Det är först den kontroversielle agenten Mino Raiola som får honom att börja träna sig själv riktigt, riktigt hårt och det är i Italien han förvandlas från artist till kämpe. Där premieras det totala offrandet av den egna kroppen och de vildsinta satsningarna mot motståndarnas backlinje.
Med tiden får Zlatan Ibrahimovic inte bara väldigt mycket pengar. Han lär sig så småningom att hantera dem. Zlatan skriver rörande om hur han försiktigt närmar sig den äldre Helena som vet hur man rör sig i de fina rummen. Han är på lyxig skidresa med Olof Mellberg men blir upptäckt av italienska fans som vill se fotbollskungen i backen. Han vill inte göra bort sig, har inga barndomsresor till Alperna att falla tillbaka på, och fingrar med pjäxor och vantar till dess att de ger upp och drar vidare. Zlatan jagar och dricker fint vin och blir via tv-spelet Call of duty kompis med en annan kille som gillar Ferraris och dyra klockor. Han anlitar en barnflicka och köper det vräkigaste huset på Malmös gräddhylla Ribergsborg. Han övar sig i överklassliv. Med blandad framgång.
Även i samarbetet med David Lagercrantz sker ju ett möte mellan olika världar. Lagercrantz tillhör den svenska intellektuella adelskalendern och kunde tydligen inte mycket om fotboll när han började intervjua Zlatan. Ibland är det knepigt att avgöra om det är Ibrahimovics röst man hör eller om alla typ och liksom har stoppats in för att ge en sådan känsla. Jag uppfattar Zlatan Ibrahimovic som vältaligare än så. Men det är uppenbart att Lagercrantz idogt ställt även de tuffa frågorna. Han är ingen snäll spökskrivare utan en duktig journalist.
Zlatans bok har som sagt redan innan den kommit ut mötts av en flod av reaktioner. Sammantaget är det fascinerande att se hur både media och fotbollsfamiljen alltjämt behandlar Zlatan Ibrahimovic genom ett töcken av exotism. Han förväntas vara både värstingen och den goda förebilden för landets alla unga fotbollsspelare. I spalterna efterfrågas ”sanningen”, vad nu det är, men många kan inte förstå att det faktiskt kan vara en kick att sno en cykel. Förmodligen har vi som har betald tillgång till offentlighetens arena inte själva haft några problem att köpa nya fotbollsskor till ungarna. Att skjutsa till matcher och träningar är en del av livspusslet snarare än praktisk omöjlighet för att man helt enkelt saknar bil. Det är avgrunder som öppnar sig men det är Zlatan som har närmat sig den andra sidan, inte tvärtom.
Det tycks vara svårt att se att Zlatan Ibrahimovic arbetat med ett ständigt motstånd och att han fortfarande gör det. Historien blir på ett plan en tråkig påminnelse om att man inte ska förhäva sig om man vill bli älskad. Jag plockar fram Martin Bengtssons I skuggan av San Siro ur bokhyllan. Martin lämnade Örebro SK och blev ungdomsproffs i Inter men bröts ned och karriären slutade innan den riktigt hade börjat. Martin Bengtsson försökte ta sitt liv och går nu rätt så hårt åt den mallade, svenska (fotbolls)modellen där konformism belönas.
Zlatan Ibrahimovic har styrkan och talangen att ständigt kränga sig ur systemet. Rastlösheten och klubbytena blir logiska när man läser boken. Martin Bengtsson, och de allra flesta andra som just nu springer runt på plastgräsplaner runtom i landet, saknar den kraften. De blir kvar och på sätt vis handlar den här boken också om dem.
