Läkekonstens daddy, Hippokrates, trodde att livmodern kunde vandra runt i kroppen och göra kvinnor galna. Det var livmoderns ångor som påverkade hjärnan. Den hade tentakler också och gjorde kvinnor hysteriska så att man blev tvungen att låsa in dem och ibland lobotomera ihjäl dem, som i Sigrid Hjerténs fall.
Så gör vi ju inte längre. Bara ibland. Om tentaklerna verkligen ställer till det kan man bli, kanske inte lobotomerad, men civilrättsligt dödad och tvångsmatad litium, som Britney Spears. Men vi kommer till det.
Nu är den här, Britney Spears självbiografi, ”The woman in me”. Det är en lättsmält bok på 250 sidor. Spökskriven, enligt Page Six, men det hör ju till. En välsignelse, kan man tycka, om man är bekant med Britneys användning av utropstecken och blomemojis. Ändå känns den ofta som ett hafsverk.
Allt börjar i den amerikanska södern. Britney är en liten flicka som älskar att sjunga och dansa. Hon är uppväxt med stöttande föräldrar som skjutsar henne till olika uppträdanden och auditions.
Visserligen är pappan ett fyllo och mamman både super med sin dotter och låter henne köra bil när hon nått trettonårsåldern, men aa, även solen har sina fläckar. Femton år gammal får hon skivkontrakt och börjar försörja familjen på allvar.
Och sen skyndar boken förbi de stora framgångarna. Glansåren drar förbi i en högtrycksspolning. Tempo, skållad råtta. Det där multiplatinavinnandet och popprinsessåren, redovisas som pliktskyldigast: Slog rekord, det var kul. Ständig listetta, det var kul. Vann priser, det var kul. Sjöng med Michael Jackson, det var kul. Blev otroligt kär i Justin Timberlake, det var kul.
Popprinsessan studsar från klarhet till klarhet, precis som det verkade 2001 när jag och miljontals andra åttaåringar knöt upp tröjorna över magen och sjöng att vi var slaaaave 4 u
Framgångssagan målas i vidvinkel. Popprinsessan studsar från klarhet till klarhet, precis som det verkade 2001 när jag och miljontals andra åttaåringar knöt upp tröjorna över magen och sjöng att vi var slaaaave 4 u och låtsades att vi var på rave i en bastu i något oidentifierat fattigt men sexigt land som i musikvideon.
Men det vilar något olustigt över poppastoralen. Britney Spears återkommer gång på gång till att hon inte vill vara krånglig, inte till besvär. Hon är en duktig, lydig och tacksam popprinsessa som kallar alla ”sir” och ”m’am”.
I intervjuer får hon frågor om sina bröst i stället för sin musik, men säger inte ifrån, hon vill inte vara till besvär. Justin är notoriskt otrogen, men Britney säger inget, vill inte vara till besvär. När hon blir med barn och Justin deklarerar att han inte är redo att bli pappa vill hon inte heller vara till besvär. Britney gör abort.
Hon tar abortpiller hemma i hemlighet. Hon ligger på golvet och kvider, tror att hon ska dö av smärta, men Justin vill inte ta henne till sjukhus. Han ligger bredvid och klinkar på sin gitarr.
Sen gör han slut på sms. Kort därefter blir hon uppläxad till tårar av en sadistisk Diane Sawyer på tv för att hon är för sexig, för att hon inte är oskuld, för att hon har ett shoppingberoende, för att hon onanerar och för att hon har gjort Justin ledsen.
Efter uppbrottet beskriver Britney för första gången något som återkommer flera gånger i boken. Hon börjar gå i barndom. Som om den olevda barndomen börjar jaga ikapp henne. Hon kallar det ”Benjamin Button-grejen", hon börjar åldras baklänges.
När Britney beskriver sig själv är det svårt att inte tänka på viktorianska kvinnobarn i snörskor. Broderande och anemiska tjejer som tvingas vara duktiga och artiga och tillmötesgående till varje pris. Hon kallar sig undergiven, ett så förbjudet ord. Det har hon nog lärt sig av sin mamma, tror hon. Brännvidden förändras lite när det jobbiga skildras, vi får komma en aning närmare. Hon vill berätta om sin starka sociala ångest, sin vilja att vara till lags.
Succéerna fortsätter och Britney blir kär igen. I dansaren Kevin Federline. De får barn, Kevin släpper den oförlåtliga låten Popozao som får en hel förenad värld att vilja snitta av sig öronen, sen skiljer de sig.
Det här är andra gången som Britney beskriver Benjamin Button-grejen. Året är 2007, hon lider av förlossningsdepression, går igenom en skilsmässa, en släktings död och en vårdnadstvist.
Det är nu det kända sammanbrottet sker: Britney rakar av sig håret, kort därefter ger hon sig på en paparazzibil med ett paraply och vägrar vid ett tillfälle överlämna barnen till K-Fed. Dessutom har hon gått upp lite i vikt.
Hon var ett barn som tvingades bli vuxen och en vuxen som tvingades leva som ett barn.
Resten är ”Free Britney”-historia. Pappan kliver in och tilldelas förmyndarskap över Britneys egendom och person. Enligt domstolspapper hävdar pappan att hennes behov av förmyndarskap är kopplat till ”demens”. I 13 år saknar sen Britney grundläggande rättigheter. Pappan blir lagligen Britney Spears och får bestämma över hennes pengar, hennes matvanor, hennes reproduktion. Hon får hormonspiral tvångsinsatt och blir tvångsmatad litium. Först 2021, i samband med ”Free Britney”-rörelsen, slår till slut en domare fast att förmyndarskapet ska hävas.
Att låsa in och tvångsmedicinera struliga kvinnor är inget nytt. Britney reflekterar själv över att även barnstjärnan Amanda Bynes lever under förmyndarskap. Hon ställer det i kontrast till de manliga stjärnor som en masse offentligt kämpat med både psykisk ohälsa och missbruk utan att fråntas grundläggande rättigheter.
Det går inte ända in i märgen, hafsverk gör sällan det. Ibland är det inkonsekvent. I början beskriver Britney hur hennes familj har det flottaste huset i Louisiana och att hennes pappa var en förmögen man för att sen beskriva att familjen var för fattig för att köpa leksaker åt henne.
Men man hejar på Britney. Hon var ett barn som tvingades bli vuxen och en vuxen som tvingades leva som ett barn. Nu är hon inte så sugen på att släppa ny musik. Hon vill svenna sitt liv, utforska sin frihet, dansa med knivar. Det unnar jag henne. Nyligen bytte hon namn till Maria River Red på Instagram. Som i Santana-låten. Ingen vet varför, det spekuleras vilt. Men det kanske är så the woman in her heter.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Här är snackisarna från Britney Spears memoarer
LÄS MER:De vill ut i skogen och föda barn bland träden
LÄS MER:Hitler tänkte också mycket på romarriket
LÄS MER:Därför har Silicon Valley-killarna börjat svälta sig
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
