Åh, Hawa! Så roligt att återse dig, så fint att få vara med om ännu ett fall för din hemliga detektivbyrå och att få vila en stund i det förhöjda andrum som en riktigt god kopp te och historia kan erbjuda. Skönt också, även om det efterlämnar så många frågor och en hel del sorg och vrede, att höra att flickorna som du hjälpte undan tvångsäktenskap och våld i "Falafelflickorna" nu lever någon annanstans, i relativ trygghet, med skyddad identitet.
LÄS MER:Feelgood-deckare om hedersvåld
Ja, något sådant vill jag utbrista när jag läst Christina Wahldéns andra mellanåldersbok om den somalisksvenska flickan Hawa som ska bli polis när hon blir stor och så länge driver Hawas detektivbyrå från vilken hon kan se på livet i den prövade förorten med lika skarpa, som förfärade, som vidsynta ögon. Det är inte vem som helst, och ännu mindre alltid mörka främlingar, som blir skjutna på pizzerian eller gömmer knark i taket på biblioteket i Hawas närhet. Det är inte heller alla gånger som förövaren bara enkelt kan klandras och fördömas. Det finns situationer där den som gör det den inte borde göra, helst av all skulle göra något annat. Om chansen bara gavs.
I nya boken, "Tack för allt", reser sig Hawas mamma tillsammans med andra mammor i protest mot våldet och risken att förlora söner och andra unga människor i gängkonflikter. Och, precis som i "Falafelflickorna", är det med kvinnoblicken, som Wahldén skapar ett rum ljust nog för att problematisera marginaliseringen och utsattheten i förorten utan att ramla ner i något av de mörka hål som främlingsfientlighet, rasism och nazism minerat området med. Till detta bidrar också oväntade och hjärtevarma karaktärer som bibliotekarien Barbro och den lika rossliga, som helkroppstatuerade före detta missbrukaren och brottslingen Nettan från KRIS (Kriminellas revansch i samhället).
Berättelsen slutar den här gången i ett slags lycksaligt sagoskimmer. Och det utan att kännas det minsta banalt.
