Recension: ”Övre port, nedre port” av Geir Gulliksen

Fadern i Geir Gulliksens nya roman är en löjlig man. Dålig på sitt arbete, bedragen av sin fru, tafatt i förhållande till sina söner. I ”Övre port, nedre port” lyckas författaren både förklara och fördjupa den vantrivsel i manligheten som hans böcker alltid kretsar kring, skriver Mikaela Blomqvist.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS

Mot slutet av Geir Gulliksens nya roman ”Övre port, nedre port” talar två män om sin far. De frågar sig hur det hade varit att ha en far att beundra eller, om det är att be om för mycket, en far att vara rädd för. Den egna pappan Gunnar var bara löjlig: dålig på sitt arbete, bedragen av sin fru, tyst och tafatt i förhållande till sina barn.

I den lilla bruksorten Overberget hade han öknamnet ”Köttpålägget”. För äldste sonen berättade han stolt att han tillbringat halva arbetsdagar gömd på toaletten. När sönerna städar ut Gunnars hus hittar de en färdig gravsten med inskriptionen ”Jag hatar er”.

ANNONS

På svenska finns av Geir Gulliksen sedan tidigare tre romaner, som alla handlar om sexuellt vilsna män i övre medelåldern. Jag har inte varit särskilt förtjust i dem. De presenterar angelägna problem men ställer fel frågor, typ: Jag har det tråkigt i mitt äktenskap, kan jag träffa en ung tjej? Jag får inte mina relationer med kvinnor att fungera, kan jag bli bög?

Så är inte fallet här. Denna gång lyckas Gulliksen både förklara och fördjupa den där vantrivseln i manligheten som hans böcker alltid kretsar kring. Gunnars tre söner Ivar, Runar och Steinar måste alla ta sig an den utmaning det innebär att ha en förnedrad far. Vilka sorts män kan de själva bli, i förhållande till sin historia och till honom?

Bokens berättare är yngste sonen Steinar, som åkt hem till Overberget där modern Gladys ligger för döden. Ivar är kvar i staden, har bildat egen familj och arbetar på samma vapenfabrik som föräldrarna, där titelns två portar finns. Den nedre leder in till golvet och den övre leder in till kontoret.

Den känslige och charmige mellansonen Runar är däremot död sedan många år. Steinar föreställer sig vad modern i sitt gränstillstånd minns av honom och av familjens gemensamma liv. Det är dessa föreställda minnen som utgör huvuddelen av romanen. I dem blir Steinar själv ofta bara en bifigur.

ANNONS

Om kvällarna ringer han till familjens nya hem, beläget alldeles i närheten av hans eget, utan att säga något.

Det är en berättelse som återges med facit i hand, men i ton som att allt ännu stod på spel. ”Så småningom ska det här komma att bli en sommar för många år sedan, men nu är det fortfarande årets sommar, den som just har börjat”, lyder en typisk mening. Minnet låter oss paradoxalt nog tro att allt går att göra om.

Hade Gladys velat ändra något? Det är inte säkert. Hon bryter upp från Gunnar efter en otrohetsaffär med ingenjören Karl. De blir upptäckta, visst tumult uppstår och i den ett missförstånd. Gladys och hennes söner flyttar in hos Karl, fastän han helst hade velat försonas med sin egen familj bestående av fru och tre döttrar.

Även Gunnar vill ha tillbaka sin familj. När det inte går lever han kvar i resterna av deras liv. Huset de nyss hade köpt och höll på att bygga färdigt får vara som det är, med en dörr ut till en tänkt veranda som leder rakt ut i luften. På frågan om han inte ska gifta om sig svarar han att han redan har varit gift. Om kvällarna ringer han till familjens nya hem, beläget alldeles i närheten av hans eget, utan att säga något.

ANNONS

Vilka ord hade kunnat ändra hans och sönernas situation? Det finns numera en vida spridd föreställning om att man kan och bör tala om allt. ”Övre port, nedre port” verkar antyda att det inte går. Sveken från föräldrarna låter sig inte pratas bort. Fast jämte anklagelsen ger romanen plats åt en försonande, framåtriktad tanke: Det kanske inte behövs.

Steinar anser sig förfoga över moderns minnen och tankar, eftersom de levt så tätt inpå varandra under så många år. Relationen mellan syskonen fungerar på liknande sätt. Här finns inga stora gåtor, inget att reda ut. Man har den familj man har. Varje människa måste fråga sig vad hon kan göra utifrån det.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Vad betyder tvåsamhet idag?

LÄS MER:Recension: ”Bli snäll igen” av Geir Gulliksen

LÄS MER:Julnovell: ”Vi klarar det trots allt” av Geir Gulliksen

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS