Recension ”Över floden” av Andrzej Stasiuk

Juni 1941. På var sin sida av floden Bug huserar tyskarna och sovjeterna. ”Över floden” är Andrzej Stasiuks försök att skildra sin fars minnen av tiden och trakten i östra Polen. Det är det mest skoningslösa och ömsinta som skrivits om det polska folket, menar GP:s recensent.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Floden Bug ringlar sig genom det sommarheta polska landskapet och klyver världen i två delar. På den västra flodbanken finns tyskarna och på den östra finns sovjeterna. Det är juni 1941 och snart kommer de tyska pansarvagnarna att korsa floden och kriget gå in i ett nytt skede.

Men nu är det som att tiden står stilla och alla väntar i den tryckande hettan. Vi befinner oss på den västra sidan och i en av bondgårdarna har tyskarna slagit läger. Under päronträden har de kamouflerat sina kanoner och där lagar de mat, röker cigaretter och dricker kaffe.

På en annan gård gömmer sig en grupp udda partisaner. I den svala skogen kurar ett judiskt syskonpar i väntan på att bli smugglade över floden av traktens färjkarl.

ANNONS

Författarens far, då en liten pojke, bodde på en av gårdarna i trakten. Han har berättat om sina minnen men som osammanhängande fragment. Nu försöker Andrzej Stasiuk, en av Polens mest framstående samtida författare, på egen hand rekonstruera händelseförloppet. Så gott det går och i form av en roman. Hur viktigt är det att allt blir autentiskt?

I texter som sömlöst vävs in i romanens handling reflekterar han över sitt projekt: ”Förresten kanske det ändå är helt omöjligt att förstå någon annans historia, den kanske måste berättas på nytt för att bli begriplig, vara till någon nytta, användas till något. Vad ska vi med en annans liv till om det inte berör vårt eget?”

Stasiuk har tillbringat sin barndoms somrar på släktgården vid floden Bug och hans fascination för trakten och den mytiska floden – en symbol för Europas gräns mellan Öst och Väst – har en framträdande roll också i hans magnifika essäbok ”Östern”.

Romanbygget i ”Över floden”, Stasiuks femte bok på svenska, är ett gediget hantverk som med sina flytande, skiftande perspektiv försätter läsaren i ett drömlikt tillstånd. Sinnliga bilder, lukter och känslor träder fram och kommer till sin fulla rätt i Tomas Håkansons tonsäkra översättning.

ANNONS

Ingenstans har jag läst någon som lika skoningslöst men samtidigt ömsint betraktar det polska folket.

Flodens blanka vatten med djupa och farliga underströmmar, lukten av dy och dynga från boskapen som betar på stränderna, smaken av grovt bröd tillsammans med spenvarm mjölk och den erotiska dragningskraften mellan människorna som känner på sig att deras liv aldrig mer kommer att bli som förut.

Men frågan är om inte bokens allra största höjdpunkter är essäerna som flätas in i handlingen. Stasiuk berättar om sitt sökande av historien, sina resor i de små avkrokarna på landsbygden och skriver fram den polska själen, hur den genom historien har formats, definierats och deformerats av andra länders erövringar.

Man vet aldrig vilka som kommer härnäst, blir det tyskarna eller ryssarna? Man har bott i landet sedan urminnes tider, men det är ändå inte ens eget. Även efter kriget, under kommunismen, undrade folk oroligt ”om tyskarna skulle komma tillbaka, judarna återuppstå och ryssarna försvinna.”

Stasiuk betraktar ett fotografi taget under en av krigssomrarna, där familjen poserar i solskenet framför släktgården. Alla bär sina bästa kläder. Tre mil bort brinner ugnarna i Treblinka. Något som aldrig omnämnts i familjen, trots de många samtalen om kriget.

De måste ha vetat, folk måste ha berättat, tänker han. Ingenstans har jag läst någon som lika skoningslöst men samtidigt ömsint betraktar det polska folket. Det är brutalt, modigt och sanningsenligt. Stasiuk skriver: ”Detta land är en avgrund som skräms av sin egen icke-existens.”

ANNONS

Är rädslan befogad? Historien är cirkulär, en orm som biter sig själv i svansen. Har romanens händelser verkligen ägt rum eller ligger de i framtiden? Just nu pågår ett fullskaligt invasionskrig bara tio mil från Stasiuks hemby. Skräcken inför det förflutna och skräcken inför framtiden går inte att separera, och det gäller inte bara i Polen.

I en tidigare version stod felaktigt att ”Över floden” var Andrzej Stasiuks femte bok på svenska. Rätt är att det är hans sjunde.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Grå bin” av Andrej Kurkov

LÄS MER:Recension: ”Bröllopspogromen” av Anna Grinzweig Jacobsson

LÄS MER:Recension: ”Dagbok från en invasion” av Andrej Kurkov

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS