”Vara död. Vara död. Bli så ömt behandlad -”. Citatet av Mare Kandre gjorde ett urstarkt intryck på mig när jag första gången läste det i romanen ”Det brinnande trädet” någon gång i slutet på 80-talet.
På den tiden, innan jag hade suttit vi någon enda dödsbädd, tolkade jag citatet som en giftighet som betydde något i stil med: tänk att somliga ska behöva dö innan någon tar i dem med värdighet och talar om dem med värme.
Nu, när mina döda har blivit fler och jag vet lite mer om hur intensiv relationen mellan levande och bortgångna kan vara tänker jag på Kandre-citatet på ett annat, mindre giftigt sätt: ja det finns en varsamhet som möjliggörs av döden och den börjar när den som sörjer inget annat kan än att se till ett liv i sin helhet, som en historia med början, mitten, slut. Den nyutkomna boken ”Och väggarna förvandlades till världen runtomkring” läser jag som ett uttryck för den varsamheten.
Boken är skriven av två vänner, författaren Johanna Ekström som gick bort förra året, 51 år gammal, och Sigrid Rausing som under vännens sista tid lovade att förvalta och skriva klart det oavslutade.
Tretton anteckningsböcker är utgångspunkten, skrivna under författarens sista år. Det är arbetsdagböcker, tanke- och drömdagböcker, fyllda av reflektioner, citat och dagboksanteckningar alla burna av den språkliga lyhördhet som Johanna Ekström både odlade och problematiserade under sitt nästan trettio år långa författarskap inte minst i den självbiografiska romanen ”Om man håller sig i solen.”
I de tidiga anteckningsböckerna är Johanna Ekström omedveten om vad tröttheten och guldregnet i ögat betyder, senare, när hon fått veta att hon är sjuk i metastatisk levercancer bär hon tanken på sin död med ett stilla lugn
Johanna Ekström skriver om psykoanalysen som blir hennes rörelse bort från abstraktioner, om symboltyngda drömmar, befolkade av onda, trasiga värkande barn, våldsamma djur och den egna kroppen, bortburen på fältbår genom byar, städer. Hon skriver om mamman, om dottern, om känslor av övergivenhet, om kärleken till mannen N som försvann in i depression och om sin längtan efter att se livets djävulska ödslighet i vitögat. ”Världen förblir overklig om jag inte kallar (fram) den.” Sigrid Rausing konkretiserar: ”Hennes bildfantasi var för stark, hon såg för mycket.”
I de tidiga anteckningsböckerna är Johanna Ekström omedveten om vad tröttheten och guldregnet i ögat betyder, senare, när hon fått veta att hon är sjuk i metastatisk levercancer bär hon tanken på sin död med ett stilla lugn som i stunder liknar försoning. Sigrid Rausing fyller ut tomrummen mellan textfragmenten med förklaringar, kommentarer och ibland tillrättalägganden. Formen är ovanlig och det tar en stund innan jag vänjer mig vid de snabba kasten mellan de olika berättarpositionerna.
Att kalla det ett samtal som förlaget gör i en presentationstext fångar inte riktigt relationen mellan de två berättarna som talar från varsin tid, före och efter förlusten av varandra och således inte befinner sig ansikte mot ansikte. Snarare är detta en bok där Sigrid Rausing fungerar som ljussättare, sufflör och framför allt dramaturg som uppfinner en form som gör det möjligt att berätta historien om vännen.
Efterhand blir kommentarerna färre och Johanna Ekström talar för sig själv, om sin sista tid i livet. Sigrid Rausing tar ett steg tillbaka men förblir starkt närvarande i texten och här någonstans börjar jag förstå att detta främst är en bok om vänskap.
Boken är fylld av kloka, känsliga iakttagelser om sorgen över livslånga förluster, om skrivande och om längtan efter ett autentiskt liv, men det som verkligen dröjer sig kvar när jag lägger boken från mig är gestaltningen av den stora vänskapen, den som kretsar kring dig och bara vill dig väl, den som talar för dig när du slutar tala, den som följer med så nära döden man kan gå.
En större varsamhet är svår att föreställa sig.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Det nya erotiska kapitalet är fortfarande exkluderande
LÄS MER:Recension: Johanna Ekström – ”Meningarna ”
LÄS MER:Hypnotiskt om Rausings familjetragedi
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
