Andrea Lundgren: Recension: ”Ett liv till” av Åsa Avdic

Många historiska romaner tycks ha kalkerats i arkiven. Så är inte fallet med ”Ett liv till” som handlar om en livsfarlig besatthet av andevärlden. Snarare är det en lekfull fantasi med många förtjänster, skriver GP:s Andrea Lundgren.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Vi befinner oss i USA i början av 1920-talet, en tid av förändring. Nymodigheter som radiosändningar och röntgenstrålar har förskjutit gränserna för vad som nyss betraktades som trolldom. Första världskriget har lämnat många familjer i spillror och systrarna Fox från New York har blivit en sensation när de under sina seanser ”fått kontakt” med de dödas andar.

Men spiritismen frodas även inom akademin. Där finns professor Thomas Bradford, som i sin forskning vill bevisa det övernaturligas existens. Men för att göra detta behöver han en assistent.

Via en tidningsannons möter han Ruth Doran, en änka med tre barn som trots lysande talang 15 år tidigare tvingats ge upp sina matematiska studier för att ingå ett kärlekslöst äktenskap. Ruths är lite skeptisk till spiritismen, men hon smittas av den karismatiske Thomas entusiasm och förälskar sig i honom hårt och snabbt.

ANNONS

Tillsammans intervjuar de folk med påstått paranomala förmågor, lyssnar av radiofrekvenser och gör experiment i tankeläsning.

Ruth utvecklar också en elektromagnetisk mätare som ska ge utslag om andar är i närheten. Fast mest tänker hon på Thomas kropp och hur hon vill ta i den, fyller sin dagbok med beskrivningar av hans doft och och undringar om vad han tänker om henne. Tyvärr är han ju gift.

För att nå sitt döda barn vill han själv förflytta sig över dödens gräns, och därigenom bevisa det övernaturligas existens.

När Thomas åttaåriga dotter Annabelle dör i hjärnhinneinflammation ska hans försök att komma i kontakt med andevärlden övergå i livsfarlig besatthet. För att nå sitt döda barn vill han själv förflytta sig över dödens gräns, och därigenom bevisa det övernaturligas existens.

TV-profilen och journalisten Åsa Avdic (född 1974) debuterade som skönlitterär författare för sju år sedan med thrillern ”Isola”. ”Ett liv till” är hennes andra roman, som trots sin Hallmark-doftande titel visar sig vara en lekfullt konstruerad fantasi med flera förtjänster.

Ruth och Thomas har funnits på riktigt, men Avdic förhåller sig löst till den fakta som finns. Detta är jag tacksam för – många historiska romaner tycks ha kalkerats i arkiven.

Initialt överrumplas jag av att Avdic låter en allvetande berättare lägga sig i. Det allvetande berättarperspektivet var vanligt på 1700- och 1800-talet, men är idag betydligt mer sällsynt. Det har blivit otrendigt.

ANNONS

Dessutom är det lite svåranvänt eftersom den allvetande berättaren har tillgång till alla karaktärers innersta tankar, och därför ofta upplevs som något av en besserwisser.

Men Avdic lyckas få till en charmig, rent av humoristisk ton, och har vett nog att inte låta den allvetande rösten lägga sig i alltför mycket. Läsaren informeras här och där om tidens villkor och kuriositeter, kvinnors situation och om spiritismens historia.

Tyvärr strösslar Avdic även med cliffhangers, som blir lite upprepande. Flera varianter av: ”Ingen av dem visste ännu att deras liv skulle förändras”. En genväg för att försöka trissa upp spänningen,” i stället för att skapa spänning genom gestaltning.

Hon kompletterar även det allvetande berättandet med Ruths dagbok. Också en klurig form, i sin skenbara enkelhet. Hur intressant är det för läsaren att ta del av en förälskads ältande av den åtråddas ord, handlingar och uppenbarelse?

Allt eftersom blir det dock tydligt att Ruths rosenskimrande blick filtrerar bort Thomas illavarslande och själviska sidor. Här blir romanen sjaskigare och mer laddad.

I slutet lägger Avdic in en twist som förvisso ställer frågan om berättarens tillförlitlighet, men som också innebär en iskall beräkning som för mig mest framstår som ett illa underbyggt sätt att knyta ihop säcken. Detta må vara en berättelse om passion och död, placerad i en tid av magiska möjligheter. Men mig lämnar den ljum.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Kvinna utan mask” av Hanne-Vibeke Holst

LÄS MER:Recension: ”Troll” av Rasmus Daugbjerg

LÄS MER:Andrea Lundgren får Mare Kandre-priset

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS