Mikaela Blomqvist: Recension: ”Et hus i Humlebaek” av Emil Kjaer Voss

Å ena sidan kallas den roman – å den andra marknadsförs den som ett svar på Johanna Frids ”Nora eller Brinn, Oslo brinn”. Det får Mikaela Blomqvist att fråga sig vad man har rätt att skriva om en annan människa i en roman.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Det före detta fiskeläget Humlebæk ligger mellan Köpenhamn och Helsingör. Villorna är mycket dyra och i danske poeten Emil Kjær Voss debutroman ”Et hus i Humlebæk” får de representera drömmen om ett lugnt och ordnat liv. Bokens unga par befinner sig inte där utan i små rum på Biskops-Arnö, tråkiga andrahandslägenheter i Stockholm, Emils föräldrars hus i Odense och ett studentboende i Köpenhamn. I dessa mer eller mindre trånga utrymmen ägnar de sig åt tärande bråk grundade i svartsjuka. Johanna blir fixerad vid Emils norska exflickvän Sara och letar ständigt efter nya bilder av henne på Instagram.

Om handlingen låter bekant så är det för att förhållandet redan har skildrats i Johanna Frids autofiktiva roman ”Nora eller Brinn, Oslo, brinn” från 2018. ”Et hus i Humlebæk” beskrivs av förlaget som ett svar på denna bok. På hemsidan står att läsa att den är tillägnad Johanna Frid och berättar om Emil Kjær Voss relation med henne. Formen är ett nästan fyrahundrasidigt brev till den före detta flickvännen. Inledningsvis var manuset dubbelt så långt och texten är inte skriven nu utan i anslutning till att relationen tog slut.

ANNONS

Så är ”Et hus i Humlebæk” också en bok som sätter direkthet framför eftertanke, vilket väl ska ge en känsla av autenticitet. Gamla mejl och sms används som ett slags källmaterial när bokens Emil försöker förstå vad han har varit del i. Ur de detaljerade beskrivningarna av parets konflikter framträder efterhand ett mönster som sedan kommer upprepa sig igen och igen. Han vill gå hem till sig för att till exempel studera. Hon känner sig sviken och börjar gråta. Han försöker trösta men vill sedan gå ändå. Hon blir arg eftersom han kan tänka sig att lämna henne när hon är så ledsen.

han vill berätta om en destruktiv relation där mannen blir utsatt för aggressivitet, eftersom han upplever att det finns ett tabu kring det. Det är bra men det hade också låtit sig göras i fiktionens form.

Vad har man rätt att skriva om en annan människa i en roman? Där ”Nora eller Brinn, Oslo, brinn” i humoristisk ton återger huvudpersonen Johannas (ofta medvetet snedvridna) tankar om andra, skildrar ”Et hus i Humlebæk” i stället hur flickvännen är. Det är detaljer om hennes uppväxt, tillfällen då hon varit mycket sårbar, hemska och uppslitande scener som inte är smickrande för någon del i paret. Mot slutet av boken skriver Emil Kjær Voss att han var tvungen att ge sin version ”efter alle de gange hvor du har definierat hvad mine handlinger egentligen var udtryk for”.

ANNONS

Det är en impuls som är lätt att begripa. Samtidigt hävdar inte ”Nora eller Brinn, Oslo, brinn” särskilt mycket om honom. Han framstår där som en lugn, lång man från en välordnad familj som råkar ut för en galen kvinna – det vill säga berättaren själv. Av ”Et hus i Humlebæk” framgår att han inte har läst mer än korta utdrag ur boken.

Emil Kjær Voss säger i en intervju att han vill berätta om en destruktiv relation där mannen blir utsatt för aggressivitet, eftersom han upplever att det finns ett tabu kring det. Det är bra men det hade också låtit sig göras i fiktionens form. Då hade erfarenheten kunnat tjäna som grund till en mer koncentrerad och distanserad framställning. Tillför det något att boken explicit sägs handla om författaren till ”Nora eller Brinn, Oslo, brinn”?

Ja, kanske ändå. Många passager i ”Et hus i Humlebæk” gör mig verkligt illa berörd. Med sitt allvarliga och uppgivna tonläge ger den förstås en mer rättvisande bild av hur ett destruktivt förhållande är. Efter en konflikt skriver flickvännen på Emils Facebooksida att: ”jeg håber du dør en lang og smertefuld død med pikken oppe i røven på Saras mor”. Där får också läsaren syn på sig själv. Vad var det nu igen som var så roligt med Johanna Frids roman?

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Lanzarote” av Michel Houellebecq

LÄS MER:Recension: ”Haralds mamma” av Johanna Frid

LÄS MER:Ett nät av svartsjuka

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS