![Ellen Nordmark [f. 1998] är uppvuxen i Uppsala och Stockholm. 2019 tilldelades hon Lars Gustafsson-stipendiet. Hon debuterade 2021 med den uppmärksammade diktsamlingen ”Cor ne edito /edit /Chili con carne”. ”Epos” är hennes andra bok.](/images/article/380c3ab1-e031-495d-8eac-6d27c3dd98ff/images/0Fuhn74qFXRujFaejtp1Qq7ojJEs-REGULAR.jpg?width=3840&quality=75)
Var ska man börja? Den frågan tycks relevant både för Ellen Nordmarks andra diktbok ”Epos” och för denna recension.
Boken består av två verk ”utan inbördes ordning”. Läser du boken från ett håll börjar den med ”Through the gates of Babylon” där Usama Bin Ladins och Donald Trumps repliker varvas med tramsiga diktstrofer. Läser du boken från det andra hållet börjar den med citat ur antika mesopotamiska texter som varvas med repliker av jaget, ”Pappa”, ”Ada”, ”Skökan” och ”Farmor”. Och även här – mängder av trams.
Miley Cyrus ”Wrecking ball” remixas med ord som ”flammentanz”. I mitten av boken finns en epilog där läsaren får vända varje uppslag 180 grader eller vrida nacken ur led för att läsa – då uppslagets ena sidan är upp och ner.
Det är alltså mycket som händer i detta epos, eller snarare antiepos. Och då har vi inte ens gått in på bilderna än – alltså fotografierna på poeten som hoppar naken från en säng, mögligt bröd utskurna i olika former och ihopklippta kollage ur Lidl:s annonsblad.
”Epos” är ett ambitiöst formexperiment. En spännande idé. Men det når tyvärr inte hela vägen.
Texterna är liksom bilderna byggda genom en kollageteknik. De högstämda mesopotamiska gudaberättelserna ställs bredvid pappans repliker som ”Håll kniven i fyrtio graders vinkel när du skårar isterband”, eller haranger om medicinska tillstånd och associativa ordlekar. Trump och Bin Ladin babblar om sina fäder och bedrifter (Trump Tower och 9/11), deras repliker består av citat hämtade ur en mängd böcker och intervjuer.
Boken är paradoxalt nog förutsägbar mitt i denna spretiga form. Trumps ”Grab ’em by the pussy”-citat är givetvis med. Lika givet känns det att ”Baby” förekommer otaliga gånger.
Vill och misslyckas poeten med att gestalta ett tillstånd av upplösning? Jag vet inte.
Stilen är säker men formen haltar. Att ställa Trump bredvid Bin Ladin, terra bredvid terror, baby bredvid Babylon eller kroppsvätskor jämte Gilgamesh betyder inte att dikterna ”slits mellan kroppsligheten och gudomligheten” som förlaget påstår. För att uppnå det behövs en högre grad av intensitet.
Poprefrängerna laddar inte de mesopotamiska myterna med spänning eller tvärtom. De associativa ordlekarna är tröttsamma. Nej, något saknas i kompositionen, resultatet blir platt. Dikten går vilse i sin egen form. Det känns lika tjatigt som att höra någon berätta om sin dröm. I över 700 sidor.
Man undrar: vad vill poeten med den här dikten? Vad är tänkt att uppstå i mötet mellan Trump och Femman från Vintergatan? Det är som om dikten är så upptagen av sina egna vindlingar att den helt lämnar läsaren utanför. Är det antiimperialistisk kritik av västs förhållande till Mellanöstern vi sysslar med här?
Vill och misslyckas poeten med att gestalta ett tillstånd av upplösning? Jag vet inte. Det är inte koherens jag efterfrågar, det är en klangbotten.
Lyckligtvis är boken fylld av enskilda guldkorn till strofer, som denna:
”Trycka in världen / i ögonen för att åter / växa / lik / polyper på gudarnas pupill / utgångspunkten som slutför och möjliggör”
En rastlös förundran inför språkets möjligheter blir tydlig, likaså en välodlad stil. Här finns gott om potential. Men ”Epos” är en lite för stor kostym.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Inyenzi eller kackerlackorna” av Scholastique Mukasonga
LÄS MER:Recension: ”Spikar” av Agota Kristof
LÄS MER:Min väns blick är tom. Snart utvisas han till Västbanken
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
