Åke Edwardson är född i Småland men är nu verksam i Göteborg där han bland annat har en bakgrund som lärare på journalistprogrammet på Göteborgs universitet.
Åke Edwardson är född i Småland men är nu verksam i Göteborg där han bland annat har en bakgrund som lärare på journalistprogrammet på Göteborgs universitet. Bild: Emelie Asplund

Recension: "Bungalow" – Åke Edwardson

En far försöker hitta sin försvunna dotter i Sydostasien. Maria Näslund följer alkoholen som en röd tråd genom Åke Edwardsons nya roman.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Till det yttre handlar Åke Edwardsons nya roman om en far som åker till Sydostasien för att leta efter sin försvunna dotter. Karl Edwards – det är mer än namnet som påminner om författaren – reste själv runt där som ung och nu följer dottern Jenny i hans fotspår. När hon plötsligt slutar att höra av sig bestämmer han sig för att åka dit och ta reda på vad som hänt.

LÄS MER:Modigt när författarna byter poliser

Och visst, han letar och letar. Går från bar till bar, visar bild och frågar om någon sett henne, följer upp ledtrådar och drar vidare. Men denna utdragna och lågintensiva jakt är bara ett sätt att berätta den egentliga historien: livet som Karl Edwards. Livet som var, livet som blev och kanske också livet som hade kunnat bli.

ANNONS

Spåren efter dottern är också spåren efter honom själv och romanen serverar hans associationer och minnesutflykter likt en hel burk Madeleinekakor. Dofter, smaker och synintryck förflyttar oss till sextiotalets Småland, Bangkok på sjuttiotalet och gör nedslag i familjesemestrar, barndomstrauman och andra platser i Edwards oroliga inre. Det är läsning som ligger på gränsen till att framkalla åksjuka, men delarna hålls ironiskt nog samman av det som för övrigt splittrar allt i sin väg: alkoholen.

Beroendet och dess konsekvenser går som en röd tråd genom ”Bungalow” och som skildring av ett liv i ständig kamp med alkohol är denna roman både trovärdig och drabbande. Missbruket ligger på lur bakom varje ord och tanke, redo att förgöra relationer, familjer, människor. Edwards kämpar mot sin alkoholism varje dag och minut, han bearbetar minnen från sina föräldrars beroende och medberoende och han ser sin egen familj gå sönder av samma kraft.

Edwardson missar aldrig barnets perspektiv – oavsett barnets ålder – och flera scener dröjer sig plågsamt kvar i kroppen.

Edwardson missar aldrig barnets perspektiv – oavsett barnets ålder – och flera scener dröjer sig plågsamt kvar i kroppen. En sen julaftonspromenad 1963 när pappan behöver gå ett ärende fast alla affärer är stängda och inte en människa är ute. En spontan tågresa på 30 mil för att träffa den då nioåriga dottern som slutar med att Edwards super bort tillfället på Statt och får åka hem lika ensam som han kom. En lunch med den nu vuxna dottern då han smygbeställer en sexa whisky på väg till herrarnas, går in och tittar sig i spegeln och sedan passerar glaset på bardisken utan att röra det. Hopp och förtvivlan. Nytt hopp.

ANNONS

LÄS MER:Här är deckarna att hålla koll på i september

Alkoholen står också som en mur mellan Jennys skilda föräldrar när de tillsammans letar efter sin dotter i Asien. Hon som hela tiden måste kontrollera om han har druckit och han som lika ofta vill intyga att han inte har det. Att alltid vara beredd på katastrofen, att aldrig kunna lita på, att ändå försöka. Hopp.

Historien om Jennys försvinnande hamnar helt i skuggan av Karl Edwards historia och hans minnen, men det är inte nödvändigtvis ett problem.

ANNONS