Journalistiken kan ha olika uppgifter. Den kan vara avslöjande, den kan avtäcka nya samband och den kan berätta tidigare okända historier, men den kan också nöja sig med att återge det redan kända i traditionell folkbildningsanda.
Brysselkorrespondenten och DN-journalisten Annika Ström Melins bok ”Världen sedan 1989” tillhör definitivt den senare kategorin. Den här boken ska läsas som ett försök att sammanfatta de senaste trettio åren på ett snabbt och okomplicerat sätt. ”Världen sedan 1989” beskrivs bäst som ett översiktsverk som ryms i jackfickan.
Tesen är enkel: Berlinmurens fall och statssocialismens sammanbrott i öst var en vattendelare. Väldiga krafter frigjordes när järnridån drogs upp och alla möjliga gamla gränser togs bort. Plötsligt kunde varor, kapital och information flöda friare än någonsin tidigare. Livet blev enklare, öppnare och fredligare.
Men med nya möjligheter kom också nya problem. Annika Ström Melins bok är i huvudsak en berättelse om hur världen idag präglas av reaktioner mot den globalisering som tog fart när muren föll. Den västledda kapitalism som skulle frälsa världen visade sig vara mer problematisk än tillskyndarna någonsin kunnat föreställa sig. I sitt sköte bar den på tilltagande miljöförstöring, en ny sorts ojämlikhet och en nygammal och auktoritär nationalism.
Det mesta finns mellan de mjuka pärmarna: klimatet, migrationen, digitaliseringen och så vidare. Det är lättläst, överskådligt och pedagogiskt.
Men framför allt strukturerade den globala ekonomin om världen och födde nya kraftcentra. Världens högsta byggnad ligger numera i Dubai, världens rikaste man är mexikan, det största börsbolaget finns i Kina, världens största flygplan byggs i Ryssland och Ukraina, det ledande raffinaderiet ligger i Indien och de största industrierna i Kina. Allt detta samtidigt som den ekonomiska makten i allt högre grad kommit att koncentreras hos ett fåtal plutokrater.
Annika Ström Melin följer utvecklingen från 1989 fram till i dag tematiskt. Hennes bok är uppdelad i tio kapitel med rubriker som ”Från öppna gränser till nya murar” och ”Från kallt krig till gränslös terror”.
Det mesta finns mellan de mjuka pärmarna: klimatet, migrationen, digitaliseringen och så vidare. Det är lättläst, överskådligt och pedagogiskt. Annika Ström Melin är en driven och flyhänt reporter som vet hur man sammanfattar komplicerade skeenden på enklast möjliga sätt. Trots detta är jag något tveksam till den här boken. Jag förstår helt enkelt inte riktigt vad den ska vara bra för. Eller rättare sagt, vem den ska vara bra för.
De drömmar om fred och frihet som präglade de första åren efter järnridåns försvinnande har i många fall blivit mardrömmar.
Den som följt den dagliga nyhetsrapporteringen under åren hittar knappast något nytt – medan den som inte kan sin historia förmodligen får svårt att begripa. Framställningen kräver nämligen en hel del förkunskaper av läsaren för att det ska vara möjligt att hänga med i det höga tempot.
Det här är en bok som hade mått bra av att vara betydligt fylligare. Den utger sig trots allt för att sammanfatta alla viktiga tendenser i världen sen trettio år tillbaka. Som det ser ut nu påminner den mer om ett förarbete – en skickligt utförd skiss – än om ett färdigt verk.
Ska jag ändå ge mig på att sammanfatta denna sammanfattning blir det med ett enda ord: sorg. Annika Ström Melins bild av utvecklingen från 1989 fram till i dag är inte särskilt hoppingivande. De drömmar om fred och frihet som präglade de första åren efter järnridåns försvinnande har i många fall blivit mardrömmar. Annika Ström Melin skriver: ”Trettio år efter murens fall känns världsläget mer osäkert än på länge.”
Tyvärr är det alltför lätt att hålla med.
