Jag har bara varit på Marstrand en gång, för kanske 30 år sedan, och minns egentligen bara en väldigt god fisksoppa. Men ändå, namnet Marstrand har en lyster. Sillen, Carlstens fästning, Lasse-Maja, Oscar II, allt det där finns i det (väst)svenska medvetandet.
Och nu vet jag ännu mer. Jag har läst boken Marstrand! med texter av Kristian Wedel och bilder av Tore Hagman.
Inte för att det inte har skrivits om Marstrand förr. Den textfloran är ymnig och harangeras generöst av Kristian Wedel. Men när väl det är avklarat kopplar han ett modernt och elegant kåseriskt grepp om den lilla staden vid havsbandet.
KRISTIAN WEDEL ÄR en utmärkt kåsör, av klassiskt snitt. Han vet hur man blandar högt och lågt, vardagliga detaljer med stora historiska tidssvep och medeltida citat med ultramodern rikssvenska. Han vet uppenbarligen också väldigt mycket om Marstrand men krånglar inte till det när han ska delge läsaren den kunskapen. Och så är han rolig, på den skicklige kåsörens rytmiska understatement-vis. Det är viktigt när man ska förvandla fakta till levande text.
BOKEN, SOM TORDE ha en given coffee table-plats i vilket historieintresserat hem som helst, den är verkligen gediget och levande formgiven av Joen Wetterholm, är pedagogiskt uppbyggd. Stadens stormiga historia, sillens ankomster och försvinnanden, fästningen Carlstens ruggigheter, kungliga och allt annat än kungliga badgäster, samt Marstrandsborna själva – stadens samtliga dimensioner tecknas med liv och lust av Wedel. Bildmaterialet, både det historiska och Tore Hagmans nytagna, blandar vardag med skönhet.
Någonstans finns här också en gnutta samtida allvar. När Kristian Wedel mot slutet av boken beskriver hur de moderna kommunikationerna suger in Marstrand i ett större sammanhang och får Marstrandsborna att känna sig allt mer marginaliserade – då finns där en större historia, om det offer som den storskaliga moderniteten skördar.
Fotnot: Kristian Wedel är medarbetare på Göteborgs-Posten. Hans bok gästrecenseras därför av Stefan Eklund, chefredaktör på Borås Tidning.
