GP-journalisten Gunnar Mellberg lever sitt liv på platser dit omständigheterna och slumpen för honom. Han är kyrkvaktmästaren från Söderhamn och är ett starkt svenskt löfte i femkamp och tiokamp. När OS-drömmarna slås i kras blir han under det sena 1940-talet istället internationell tränare. Det för honom till Grekland och kärleken till den libanesisk-grekiska Anna Joannou från Alexandria tar fart. För att stanna livet ut.
Gunnar Mellbergs levnadsöde gestaltas som i en feberdröm i Jan Henriks Swahns fjortonde titel, Nekob. Med hjälp av dagböcker, brev och författartalang skissar han ett mollstämt porträtt av en person som bar stora drömmar inom sig. Större än vad han förmådde förverkliga. Åtminstone i Swahns tolkning.
Gunnar Mellberg var utrikeskorrespondent för Göteborgs-Posten och rapporterade från militärjuntans Grekland och från Mellanöstern. Under sitt liv hann han även med att vara rådgivare i idrottsfrågor åt den saudiske kungen. I Nekob fogar Jan Henrik Swahn samman fragment till en brokig och fiktionaliserad krönika över Mellbergs sökande liv. Här pågår en ständig jakt på kärlek och/eller bekräftelse och han rör sig hela tiden i utkanten av de sociala sammanhangen.
Samma sak gäller hans storslagna författardrömmar. Monomant återkommer berättarjaget till planläggningen av skrivandet, oftast cirkulerar han kring olika slags skrivmaskiner som ska hjälpa till att förlösa det stora projektet Nekob (Boken). Parallellt avlöser älskarinnorna varandra, ansiktslösa och utan personligheter. Men även inom erotikens fält fastnar Mellberg ofta i drömstadiet.
Jan Henrik Swahn lyckas i Nekob att fånga tidsanda, miljöer och stämningar i en mosaik av förnimmelser och minnen. Även om jag gärna hade sett ett mer djuplodande porträtt av den litterära karaktären Gunnar Mellberg finns här något äkta och rörande som skrivs fram i Swahns stilsäkra språkbehandling. Om än något upprepande. Och endast vagt engagerande.
