Den tjeckiska författaren Radka Denemarkovás roman Pengar från Hitler är ohygglig. Alltför grotesk skulle jag kunna påstå om det inte var så att världen hon skildrar var just det. Den värld där Förintelsen ägde rum och där tre miljoner sudettyskar, flera av judisk börd, fördrevs från Tjeckoslovakien efter andra världskriget och deras egendom konfiskerades. Erkännanden om övergreppen kom långt senare. Först 2005 fick föräldrarna till romanens huvudperson upprättelse. Sent kan tyckas, de hade ju tillsammans med en dotter gasats ihjäl i Auschwitz.
Innan romanen når fram till 2005 har Denemarková återskapat krigets tid med ett språk ömsom kallt iakttagande, ömsom hallucinatoriskt, grymt detaljrikt och fint återgivet av översättaren. Den judiska familjens öde skildras och så även invånare i den böhmiska by där familjen hade levt i välstånd, respekterade av alla. När familjen försvann till Teresienstadt och till Auschwitz, vände byborna dem ryggen, flyttade in deras hus och skulle sen till och med mörda den överlevande sonen (de lämnade honom att svälta ihjäl i en lada).
Romanen pendlar i sällskap med huvudpersonen Gita Lauschnannová mellan hennes barndoms ljusa minnen, den förfärliga återkomsten till byn 1945, flykten därifrån och till 2005 då föräldrarnas egendom skulle återlämnas. Gita ville inget ha tillbaka, men krävde att byborna skulle resa ett minnesmärke över fadern. Denemarková lägger med berättelsen om Gitas märkliga förhandlingar med byns nya makthavare ännu en historia som handlar om skuld, undanflykter, livslögner och om oförmågan att erkänna medansvar i begångna brott.
Hoppen i tid och rum och mellan kören av röster skapar oklarheter ibland, men romanen är trots det ett imponerande försök att återskapa en mörkrets historia som Tjeckien haft svårt att hantera – så svårt att Denemarková i bokens avslutande intervju säger: I Tjeckien kommer de aldrig att förlåta mig för den boken.
