När Lars Andersson ser sig omkring i sitt språk och sina kunskaper gör han tillvaron rik och man blir nyfiken.
Hans nya bok Uppenbarelser. Skriverier och porträtt (Daidalos förlag) har en spännvidd som går över alla fakultetsgränser och förkastar gängse format och former för pigga samtal om kulturens ditt och datt.
Där står ”opubl.” efter en stor del av dessa essäer i varierande längd av en resenär och ett åsyna vittne i tiden och rummet. Har de refuserats för att de spränger ramarna eller har han accepterat vad det mediala samtalet tillåter? Inte vet jag men jag läser och ser att här skriver en av landets främsta författare. Han gör det som vore han på jakt efter varje kunskap som kan uppenbaras på fält som vi delat upp i naturvetenskap, medicin, humaniora, existensfilosofi, indisk vishet, samhällskunskap, livsvetenskap, religion, science fiction och så vidare. I sanning ett Faustprojekt av en som jagar vidare men också ber ögonblicken av lycka att dröja.
Lars Andersson är väckelsekristen humanist, revolutionär och det pessimistiska förnuftets ständige kämpe. Ja, ungefär så. Som en sagofigur. Och mycket mer hör till signalementet på denne värmländske kavaljer, musiker, upptäcktsresande och hårt arbetande skrivbordsmänniska. Jag kan inte alltid följa honom hela vägen men är oavbrutet stimulerad av att försöka hålla jämna steg fast hans både är av sjumilalängd och har myrstegets precision.
Det skulle trots alla kunskaper och allt vetande ha kunnat bli pannkaka av alltihop om det inte vore för det ödmjukt och sakligt insisterande tilltalet. Och för generositeten i det han skriver om kolleger i tankar och skrift.
Här finns ofrånkomliga porträtt av Dan Andersson, Dan Berglund, Bengt Hallgren, Knut Hamsun, Kjartan Fløgstad, Hafez – den persiske 1300-talsdiktaren –, Harry Martinson, Selma Lagerlöf, Klas Östergren och många fler. Och en halvsida om Sonja Åkesson. Om henne skriver han en mening som speglar hans egen stilkonst när den är som bäst – och det är den ofta: ”Många sidor gör en så sinnligt närvarande att man måste stanna upp i läsningen och se sig mätt.”
