På SVT sändes i våras ett norskt tv-program där riktiga patienter beskriver sina symtom. Två lag, det ena bestående av läkare och det andra av amatörer, tävlar om att ställa rätt diagnos. Läkarna får bara använda sin kunskap, medan amatörlaget har fri tillgång till att söka information på nätet. I det första avsnittet vann amatörerna. I det andra vann läkarna (men mycket knappt).
Frågan är vem som vinner i framtiden. Kommer läkare – men också andra professioner som jurister, journalister, lärare, präster, arkitekter – att ersättas av den sortens kunskap som redan finns tillgänglig (och än mer kan komma att finnas) via maskiner? Den frågan ligger i botten av Richard och Daniel Susskinds bok Professionernas framtid. Och jag kan säga att det är en ganska utmanande läsning.
Å ena sidan målar författarna upp ett framtida samhälle där experter inte längre kan lägga beslag på viss kunskap, utan den blir en sorts gemensam tillgång. Å andra sidan erbjuder de rikligt med exempel på att maskiner, vad vi än tänker om våra unika mänskliga förmågor, redan har eller är på väg att utmana mänsklig expertis på område efter område.
Det är lätt att bli sur och motsträvig inför en sån teknikoptimism och grundstöt mot själva idén med kunskapsmässig rollfördelning. Inte kan en maskin ersätta beprövad erfarenhet eller den mänskliga möjligheten att se situationer ur en annans perspektiv? Kanske inte.
Men, påminner jag mig under läsningen, vi lever redan idag med tekniker som i min barndom var science fiction (jag minns exempelvis hur jag drömde om möjligheten att tala i telefon med någon som jag samtidigt skulle kunna se).
Far och son Susskind gör det ibland väl lätt för sig (bara för att teknik finns är det inte säkert att vi kan eller ens vill använda den), men samtidigt ställer de viktiga frågor om vem som har rätt till den kunskap och praktiska expertis som många professioner idag byggs på. Ska kunskap som skulle kunna spridas till så många fler genom tekniska hjälpmedel, fortsätta vara något exklusivt för en viss yrkesgrupp, eller ska vi börja tänka på något annat sätt?
De professionella kommer inte frivilligt att släppa kontrollen över det som de bygger själva sin position på. Det tror i alla fall inte Susskinds. Tvärtom menar de att det är hög tid att börja arbeta aktivt för att utmana expertväldet och ge människor ”direkt tillgång till en levande och stadigt växande skattkammare av råd, vägledning, lärande och insikter som stärker dem och ger dem förutsättningar att leva friskare och lyckligare liv”.
I sådana postprofessionella profetior står deras krav på omförhandling och omfördelning av makten inte långt efter Karl Marx analys av lönearbetet och visioner om ett klasslöst samhälle. Fast det är föga överraskande inte Marx utan John Stuart Mill och John Maynard Keynes som fått bidra med motton för boken.
