Hamid Zafar är nu grundligt avlägsnad ur offentligheten. Något annat vore inte möjligt. Ingen hederlig verksamhet kan ha samröre med en känd person som för bara några år sedan fortfarande var aktiv som antisemitiskt nättroll. Det skulle skicka otroligt problematiska signaler.
Men när vi är klara med att vrida våra händer i gemensam besvikelse vore det inte fel att också ställa oss frågan varför vi än en gång hamnat här. Blandat ihop en person med en åsikt och lyft den till skyarna, (rentav högre, ända till ”På spåret”). För detta är inget nytt.
Bortsett från själva åsiktens innehåll är Hamid Zafars resa i offentligheten snarlik samhällsdebattören Linnéa Claesons sammanbrott förra hösten. En person som precis som Zafar hade ett kändisskap helt förbundet med hennes åsikter. Hennes aktivism mot sexuella trakasserier och övergrepp tog henne långt in värmen. Sommarpratet 2017 var entrébiljetten. 2018, samma år som Hamid Zafar blev utnämnd till ”Årets svensk” utnämndes hon till ”Årets jurist”, trots att hon inte ens avlagt examen. 2019 fick hon ställa hon upp i kändisprogrammet ”Let’s dance”. Efter anklagelser om att hon skarvat med sanningen kring sina egna upplevelser om trakasserier gick luften ur hennes mediala stjärna.
Att det blivit såhär beror mindre på Zafar och Claeson och mer på vad samhället gjort dem till. De är helt vanliga människor som plötsligt fått ett starkt strålkastarljus med kändisskapets hela förväntningar riktat mot sig. Och nästan värre än så – de förväntas som om de vore toppolitiker vara perfekta manifestationer av budskapet de kommer med. Men så funkar det inte. De är personer, inte åsikter.
Sommarpratskollegan Greta Thunberg är den perfekta manifestationen av den här tendensen. Istället för att som vuxna människor hantera och lösa klimatfrågan har ett barn fått bli symbol för en hel rörelse. En perfekt lösning för en samtid som älskar att förkroppsliga åsikter, eftersom hon är så ung att hon faktiskt inte hunnit göra något eländigt än och alltså inte går att fälla trots ihärdig granskning.
Att hitta ett barn för varje ödesfråga världen står inför skulle förstås kunna var en lösning på hur vi tar oss an samhällsproblem. Åtminstone så länge vi envisas med att göra om personer med ett budskap till åsiktsinfluencers så fort tillfälle ges.
Thunberg sammanfattar problemet med att göra så bäst själv, i ett tal hon höll till DN:s redaktion nyligen:
”Ni har aldrig förklarat klimatkrisen, ni har rapporterat om klimatförändringar, om symtom på klimatkrisen, om klimataktivister med flätor och gul regnjacka som säger obekväma, klickvänliga citat.”
Det är hårdraget, men inte fel.
Problemet är inte att Hamid Zafars tveksamma bakgrund nu gjort att SVT måste vaska två avsnitt av sitt finaste underhållningsprogram. Det är att vi gjorde om en man med ett budskap till själva symbolen för budskapet. När han bara var en människa.
Läs mer av Björn Werner:
LÄS MER:De tar våra jobb!
LÄS MER:Fler kulturchefer än Åsa Linderborg borde prata om klick
LÄS MER:Dags att ge upp nu – det blir inga stora publiker på länge än
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
