Jenny Högström: Vi är visst här för att ha roligt

En medelålders, manlig författare blir metoo:ad och gör sedan upp med kulturtyckarna. Det hade hade kunnat gå så fel, men blir så rätt. Jenny Högström läser hyllad norsk metoo-roman – och skrattar hela vägen.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Titeln på norska författarens Nina Lykkes hyllade femte roman lyder ”Vi är inte här för att ha roligt”. Men efter en riktigt festlig och rolig helg – samt efter avslutad läsning av denna bok – skulle jag vilja säga att allt faktiskt pekar på motsatsen.

Det är visst därför vi är här.

Åtminstone har jag hejdlöst roligt åt den tragiska romanfigurens Knut A. Pettersens öden och äventyr.

En gång i tiden var han en firad författare. En gång hade han fru och familj. Nu ligger allt detta bakom honom.

Han har dålig kontakt med sin vuxne son. Med senaste flickvännen försvann alla kompisar. Hans genombrottsroman är på god väg att falla i glömska.

ANNONS

Han är helt enkelt en vit, medelålders man. En föredetting i livet.

Och numera är han mest känd för att ha blivit outad av en yngre kvinnlig författare, verklighetsförfattaren kallad, i en klassisk metoo-grej.

Efter en flirt på en författarkonferens där hon (i Knuts version) varit den aktiva och insisterande parten – har han lagt en hand på hennes röv. Något som, visar det sig, verkligen inte var önskvärt.

Nu förekommer scenen, i vilken hon är ett offer och han en klassisk kulturman som utnyttjar sitt maktövertag till att vara ett dreglande äckel – i verklighetsförfattarens nya bok. Och Knut är fullt namngiven.

Döende av skam och förtrytelse har han dragit sig tillbaka till sin håla där han ägnar sig åt skrivkramp, vindrickande med grannen, muttrande över samtiden och att tycka synd om sig själv.

Men där ska Knut naturligtvis inte stanna. För när romanen tar sin början blir han i sista minuten inbjuden att medverka i en författarpanel på Litteraturfestivalen i Lillehammer, för att samtala med ingen mindre än verklighetsförfattaren själv – och sin exfrus nye man, som han inte direkt älskar.

Och stolthet räcker inte långt när man har ont om pengar. Knut tackar ja.

Det hade kunnat bli så fel. Det hade kunnat bli som när Peter Dalle medverkar i ett Facebook-live hos Joakim Lamotte. Det hade kunnat bli riktigt smutsigt som i filmen ”Tár”.

ANNONS

Men i stället blir det så rätt. För visst är Knut ett ömkligt exemplar, men det finns också fog för hans raseri:

”Knut föreställer sig alla kulturjournalister och kommentatorer och sociala medier, och media och internet överlag, som en enorm, kacklande, och alltid lika upphetsad hönsgård. Eller som dreglande hundar, nej byrackor, som sitter och väntar på nästa skandal, nästa chock, och när de väl får upp vittringen ställer sig öronen rätt upp, spjooong – och dreglet rinner ut ur käftarna, och i nästa ögonblick kastar de sig över dagens – eller veckans, eller månadens, allt beroende på skandalens allvar eller omfattning – köttbit, och efteråt finns det ingen kvar som kan berätta vad som just hände. Då lunkar de runt och undviker varandras blickar, som efter en orgie.”

I sin recension av boken skriver Malin Ullgren i DN (7/6): ”Vi är inte här för att ha roligt briljerar inte med nyanser och djupsinne, men den är underhållande hela vägen till det falling down-ögonblick som måste komma när en vit, medelålders man får nog av maktförlusten.”

Okej visst det var ju ett positivt omdöme. Men jag håller inte med om motsättningen där.

I sin lustfyllda skildring av maktrelationer i kulturvärlden och därmed av hyckleriets och självbedrägeriets alla nyanser – så menar jag att Nina Lykke briljerar utav bara fan. Även om hon gör det med överdriften som sitt mest uppenbara vapen.

ANNONS

Gränsen mellan underhållning och djupsinne – är helt enkelt en uppdiktad gräns. En gräns dragen för att hålla humorns bubblande och subversiva kraft stången och ett sätt att omyndigförklara en form av motstånd.

Så om någon säger till dig, på ett författarsamtal eller var det nu må vara, vi är inte här för att ha roligt. Svara då: prata för dig själv tråkmåns.

Med många vänliga hälsningar från hönsgården.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Hur är det att vara gammal och sur, Peter Dalle?

LÄS MER:Recension: ”Tár” i regi av Todd Field

LÄS MER:Cormac McCarthy var killarnas favorit

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS