Det mesta folk säger till en om att få barn stämmer. Man blir dum och trött och helt blasé när någon, eller i alla fall barnet i fråga, kräks på en. Livet krymper, blir minimalt och klaustrofobiskt, och växer sig oöverskådligt stort på samma gång. Men en sak, som faktiskt ingen sa, var att med barnet försvinner också viljan att titta på tv.
Att titta på tv är en färdighet jag övat upp till perfektion sedan tidiga tonåren. Timmar, dagar, månader har tillbringats med “Sunset beach” på tjock-tv, “Twin peaks” på repiga DVD-skivor, pixliga nedladdade avsnitt av “Six feet under” på laptop och så kom streamingtjänsterna och jag flyttade mina fyrkantiga ögon och min scrolltumme dit.
I mitt förra liv var tv:n allt. Man kom hem från jobbet, hann knappt ta av sig skor eller ytterkläder innan det var dags att skalla soffan med fjärrkontrollen i högsta hugg. Där forsade avsnitten fram i en evig flod, tills det plötsligt blev natt och det var dags att stänga av för snart började en ny dag i streamingtjänsternas våld.
Killar kan knappt läsa texten på ett mjölkpaket längre, vi ligger inte med varandra till förmån för “ett avsnitt till”
Det låter kanske vidrigt, rakt av ohälsosamt, men jag är inte ensam. Detta beteende pågår i denna stund i miljontals svenska hem. Maniskt tv-tittande är den sista accepterade drogen. Vi blev skärmarnas slavar långt innan AI tvingade oss till det.
En del offer har krävts på vägen mot normaliseringen av bingetittandet. Killar kan knappt läsa texten på ett mjölkpaket längre, vi ligger inte med varandra till förmån för “ett avsnitt till” och unga har slutat dricka sprit. Jag kan bara anta att de inte har tillräckligt tråkigt för att lämna sina hem över huvud taget.
Men all vår investerade tid verkar inte räcka för tv-branschen, som befinner sig i Dantes inferno för tillfället. Mångmiljardförluster, sparpaket och varsel, inställda succéprogram och stora tittartapp har avlöst varandra och som om det inte vore nog har Hollywoods manusförfattare strejkat i månader. Resultatet av krisen spås bli färre dyra produktioner och välkända profiler, fler billiga produktioner, läs: reality-tv.
Det är det sista min högst personliga tv-kris behöver. Det är inte av princip som jag sitter som ett fån i soffan och stirrar rätt ut i luften kl 21 varje kväll. Tvärtom bläddrar jag febrilt mellan mina fem streamingtjänster utan att hitta något jag vill titta på. Livet känns plötsligt för kort för att se på något dåligt. Sedan jag slutade ha oceaner av fritid blev jag plötsligt värd mer än så.
Kan det vara fler som kastar fjärrkontrollen för att i stället tända läslampan?
Och det är inte bara jag som stängt av. I min direkta närhet finns en växande skara personer som oberoende av varandra har slutat titta på tv-serier och i stället börjat läsa en god bok om kvällarna. Inte ibland, utan varje kväll. Kan det vara så att denna utopi just nu sprider sig i de svenska hemmen, kan det vara fler som kastar fjärrkontrollen för att i stället tända läslampan?
De unga verkar i alla fall göra det. Enligt en ny undersökning som Statens medieråd presenterade under Bokmässan ökar det dagliga läsandet i alla åldrar, och bland båda könen. Andelen som svarat att de sällan eller aldrig läser minskar, ett trendbrott, menar Statens medieråd. De verkar tro att det är effekten av de läsfrämjande insatser som har gjorts de senaste åren. Men kanske, jag säger kanske, är det bara för att det visas för mycket skit på tv. Och värre ska det bli.
LÄS MER:Läsningen ökar bland barn: "Nästan dubblering"
LÄS MER:Snart kanske vi ser svenska manusförfattare strejka
LÄS MER:Så slår krisen mot tv-tittarna
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
