Det är svårt att med absolut säkerhet sätta ljuset på enskilda individer och påstå att om inte han eller hon hade funnits skulle historien sett helt annorlunda ut. Det gäller inom politik och det gäller inom popmusik.
Exempelvis fanns polariseringen i USA innan Trump blev president och den kommer finnas där också när han är ute ur Vita huset.
Om vi backar bandet till amerikanskt 60-tal hamnar vi mitt i en musikalisk revolution som i sin tur är en del av andra avgörande förändringar: medborgarrättsrörelsen, Vietnam-kriget, the summer of love.
Mitt i allt detta finns också den unge Phil Spector som från Gold Star-studion i Los Angeles gör popmusik genom att bygga upp låtarna till något större och mer dramatiskt än vad någon tidigare varit i närheten av. Han hörde popmusiken på ett nytt sätt, var först av alla att inse att ett helt drama, en hel symfoni kunde rymmas i en tre minuters radiohit. Om man bara använde tillräckligt många byggstenar, och placerade dem på rätt sätt.
Geniförklarad - säkert med all rätt
”Att göra mörka skivor och att göra popskivor är två separata saker. Kan du kombinera de två världarna har du åstadkommit något extraordinärt. Spector inte bara åstadkom det, han uppfann det”, sade producenten Jimmy Iovine till tidningen Rolling Stone 1990.
Phil Spector murade upp sin ”The Wall of Sound” med lager på lager-teknik och med många fler instrument än vad som tidigare används. Allt fogades samman till en helhet. Spector blev geniförklarad, säkert med all rätt. Men det är samtidigt intressant att notera att drivkraften från början var att skapa ett sound som var kraftfullt nog att fungera i en liten bilstereo eller ta över en stimmig bar eller diner enbart med kraften i en jukebox.
Det där är en plan och en taktik som fortfarande är giltig för kommersiell popmusik, det där att bygga upp ljudbilden så att den tränger genom sorlet.
Spector använde The Ronettes och The Crystals som sina instrument, senare försökte han styra The Ramones och John Lennon lika hårt, det blev kaos förstås. Vid det laget levde Phil Spector i praktiken på gamla meriter, de intensivt framgångsrika åren i början av 60-talet skulle aldrig komma tillbaka.
Så Phil Spector var på rätt plats vid rätt tidpunkt och fick rätt förutsättningar för att förändra popmusiken. Skulle någon annan, kanske arrangören Jack Nitsche och de övriga i kollektivet kallat The Wrecking crew, nått dit även utan Spector. Förmodligen inte, men kanske. Hade Bruce Springsteen kunnat gör Born to run-albumet utan inspirationen från wall of sound. Kanske, kanske inte. Det får vi aldrig veta.
Detta får mig att må illa
Det vi däremot vet är att skådespelerskan Lana Clarkson hade överlevt natten den 3 februari 2003 om hon inte hamnat i vägen för Phil Spector. Det var långt ifrån första gången han riktat en revolver mot en annan människa, det var en många gånger han hotat en kvinna i sin närhet. Den här gången sköt han Lara Clarkson i huvudet.
2003 fanns inte debatten om cancel-kultur och vad jag minns talades det inte heller om att skilja på konstnär och verk. Det talades inte heller om att plocka bort Spectors verk från några skivhyllor och ingen tycktes ha några problem med att lagom till nästa advent som vanligt mysa med hans klassiska julskiva.
Till och med i de runor som nu skrivs efter Phil Spector lyfts i första hand geniet fram. Det är rimligt ur ett musikhistoriskt perspektiv. Men mellan raderna antyds att Lana Clarkson inte var stabil, det noteras att hon hade en misslyckad karriär. Och hon följde ju självmant med honom hem, kanske fick hon skylla sig själv, kanske var det självmord som försvarsadvokaten försökte få det till trots att Spector kom ut ur huset med revolvern i handen.
Detta får mig att må illa. Förminskandet av offret som ett sätt att putsa på geniets eftermäle. Phil Spector var en dömd mördare med en lång historia av våld och hot bakom sig. Det finns ingen wall of sound i världen som kan skymma det.
Däremot bör vi känna en stunds ödmjukhet inför att Ronnie Spector överlevde sin make och hans övergrepp, läs hennes memoarer, precis som Tina Turner tog sig ut och upp ur relationen med Ike Turner. Starka, lysande kvinnor som ställdes i skuggan av sina hyllade män till dess att mörkret blev för kompakt och de tog sin rättmätiga plats i solen. Ronnie Spector skriver på sin Instagram att hennes ex-man aldrig kunde fungera utanför inspelningsstudion. Ändå finns det också värme i hennes avsked, så även i den värsta svärtan och smärtan existerar gråskalor.
Men om vi för ett ögonblick lyfter blicken från Phil Spector som tynade bort i ett fängelse i Kalifornien och tittar på hur debatten kring dagens gangster-rap, ja då skaver hyllningarna av Phil Spector ännu mer.
För det är väl inte så att gammal soulpop och fina Beatles-ballader, med sin mogna och etablerade publik och sin plats i gamla rocklexikon, är en större anledning att titta åt ett annat håll när skott avfyras och domar faller jämfört med när låtarna utspelar sig en våldsam nutid?
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
